Ett samhälle där ingen längre reagerar?

Man kan inte säga annat än att SD har förstått det här med kommunikation. Det är ert fel att SD får så mycket uppmärksamhet. Vilket parti som helst skulle ge halva valkassan för att få den draghjälp av motståndarna som SD får.

Detta har varit en del av reaktionerna efter Sverigedemokraternas kampanj i Stockholms tunnelbana. Delar du SD:s kampanj så är du del av att sprida dess budskap.

Analysen är återkommande från bland annat borgerligt håll angående SD-kampanjers framgångar. Reklamfilmen i TV4 och den första kampanjen mot romska tiggare i Stockholms tunnelbana är två exempel där analyser av spridningen dominerade över en sakdiskussion över budskapet som faktiskt sprids.

Visst finns det en sanning här. Hade inte kampanjen delats, skrivits om och väckt starka känslor hade den gått obemärkt förbi. En annan viktig poäng är att den vandalisering och aggression som uppvisas från framförallt vänstern är förödande för både det politiska samtalet, yttrandefriheten och demokratin.

Men en grupp högljudda vänsteraktivister kan inte bli den styrande faktorn för hela debatten. Det finns en stor grupp vanliga människor som blir upprörda och som reagerar. De använder sig av de verktyg de har – sociala medier – för att visa att de inte håller med.

Att säga till dem att deras reaktion bidrar till SDs framgång är förödande för det politiska samtalet. Deras röst kan inte ogiltigförklaras för att vänsteraktivister går över gränsen.

Den kampanj mot romska tiggare som SD använder gång på gång misstänkliggör och pekar ut en grupp människor som kriminella. Istället för att rikta udden mot de problem som ligger bakom deras fattigdom riktas udden mot de fattiga själva.

Självklart vet SD att de kommer få uppmärksamhet. Självklart har de utformat kampanjen med budskap som de vet att människor kommer rasa mot.

Men vad är alternativet, vill vi leva i ett samhälle där ingen längre reagerar mot dessa budskap?

Kontroversiella och populistiska kampanjer kommer alltid ha ett övertag. Hade Stockholms tunnelbana tapetserats med bilder på döda foster hade den sannolikt fått mer uppmärksamhet än en kampanj med rubriken ”Familjen först”. SD har alltså inte hittat den gyllne nyckeln till politisk kommunikation utan den mycket gamla PR-strategin populism.

Vad kan vi göra för de fattiga EU-medborgare som kommer till Sverige? Hur kan EU samverka? Vad gör vi med illegala bosättningar? Hur kan vi bättre hjälpa de som exploateras och sätta dit de som exploaterar? Dessa är alla frågor som är värda en diskussion.

Kritisera gärna vänstern, försvara yttrandefriheten – men glöm inte bemöta de budskap som sprids och leda den sakliga debatt ni efterfrågar – men just nu själva inte bidrar till.

För de som vill lära sig mer om sakfrågorna och vad som kan göras kan jag tipsa om min och Aaron Israelsons bok ”Vi kallar dem tiggare”

Publicerad i Debatt

Rola Brentlin debatterar mot Tino Sanandaji i Studio Ett

Rola Brentlin diskuterar migration med Tino Sanandaji i Studio Ett (30 min in i programmet) Lyssna här

Publicerad i Debatt

Fredrik Segerfeldt diskuterar migration i BBC

Lyssna här

Publicerad i Aktuellt

Clara Sandelind i SvD: När väst förklarade krig mot de hjälplösa

Båtflyktingarna, som flyr osäkerheten i sina hemländer, har med tiden paradoxalt nog själva börjat betraktas som en säkerhetsrisk i de länder dit de flyr. Såväl i EU som i USA och Australien har gränspolitiken utvecklats i en alltmer aggressiv riktning.

I söndags var det exakt 39 år sedan de första båtflyktingarna anlände till Australien. Fem vietnameser hade rest i tre månader till havs. De hade egentligen Amerika i sikte. Under resans gång, öster om Malaysia, stötte de dock på ett australiensiskt skepp vars kapten uppmuntrade dem att ändra kurs mot Australien.

Inga procedurer fanns på plats när de kom fram till Australien, men de fick stanna. Under de kommande fem åren kom ytterligare över 2 000 vietnamesiska flyktingar. Australiensarna var till att börja med sympatiskt inställda till dem som kom med båt. Det välkomnande som kaptenen hade visat de första flyktingarna ersättes dock så småningom av misstänksamhet gentemot de så kallade ”boat people”. Under en andra våg, från och med 1989, kom ungefär 300 asylsökande per år från Vietnam, Kambodja och Kina. Bara en liten minoritet av Australiens befolkning ville då ännu se ett stopp för båtflyktingarna. Men mellan 1999 och 2001 skedde en dramatisk ökning av antalet flyktingar – 12 000 asylsökande kom under den tiden med båt från Afghanistan och Irak – och opinionen blev alltmer negativ.

Efter terrorattentaten den 11 september 2001 kom asyldebatten i Australien att i viss mån förknippa dessa båtflyktingar med terrorism. Båtflyktingarna blev plötsligt en del den nationella säkerhetsdebatten. Kopplingen mellan irreguljär (eller så kallad illegal) invandring och nationell säkerhet har även gjorts i Europa och i USA efter elfte september. Rädslan för att migranterna i själva verket är terrorister återfinns också i dagens debatt, och den har spätts på av att Islamiska staten (IS) via läckta brev har låtit meddela att de kommer att invadera Europa från Libyen, förklädda till syriska flyktingar.

Tidigare i år valdes republikanen Dan Patrick till viceguvernör i Texas. En av Patricks kampanjfilmer hävdade att IS-terrorister kommer till USA över gränsen från Mexiko, ett påstående som helt saknar verklighetsförankring. ”Den nationella säkerheten börjar med säkerhet vid gränsen”, menade Patrick och bekräftar därmed den trend som forskningen kallar för ”securitization” av migrationsfrågor. Teorin om ”securitization” härstammar från den så kallade Köpenhamnsskolan i internationell politik och handlar om hur utmålandet av ett fenomen som en säkerhetsfråga, som ett hot mot statens säkerhet, leder till en aggressivt utformad politik. Just när det handlar om människor som rör sig irreguljärt över gränser är denna trend tydlig. Humanitära tragedier har i stor utsträckning börjat hanteras som säkerhetsfrågor. Framför allt i USA kan detta kopplas till elfte september: invandringsdebatten som följde på attacken fokuserade på nationell säkerhet och gränskontrollerna skärptes.

Cristina Boswell, professor i migrationspolitik vid universitetet i Oxford, har visat att denna bild är överdriven: de som försökt koppla migrationsfrågor till terrorism i Europa har i stort misslyckats. Detta beror bland annat pa att det inte fanns nagra samband mellan irreguljär invandring och terrorism i anknytning till den elfte september eller terroristbombningarna i Madrid 2004. Ändå förekommer terrorhotet som en viktig aspekt i migrationsdebatten och -politiken i både USA och Europa. En skillnad är dock att terrorhotet i USA uppfattats som externt, och därmed lett till en mer aggressiv gränspolitik, medan det i Europa setts som internt, vilket gett utslag i en mer intensiv integrationspolitik.

Även om det finns betydande skillnader mellan hur man förhållit sig till terroristhotet i Australien, USA och Europa, är en gemensam trend att irreguljär invandring alltmer kommit att betraktas som en säkerhetsfråga. I såväl Australien och USA som Europa förknippas gränskontroll med nationens och territoriets säkerhet. Detta bör förstås i ett historiskt perspektiv om betydelsen av nationell och territoriell suveränitet. Efter den westfaliska freden 1648 lades grunden för vad som kommit att bli kärnan i internationell politik, nämligen varje nations suveränitet. Varje nation har suverän makt över sitt territorium och sina inrikes angelägenheter. De som förflyttar sig över gränser irreguljärt hotar därmed den nationella och territoriella suveräniteten. De utmanar statens förmåga att kontrollera vilka som befinner sig inom dess territorium, vilket ses som centralt för statens suveränitet.

Detta har inneburit en kriminalisering av migranter och en militarisering av gränspolitiken. Australien har till exempel sedan september 2013 en nolltolerans mot båtflyktingar som implementerats med en militärledd operation (Operation Sovereign Borders). Endast en båt har lyckats ta sig till Australien sedan dess. Resten har bogserats tillbaka till Indonesien där de flesta kommer ifrån, vilket har lett till anklagelser om övertramp av internationell havsrätt. De asylsökande vars båtar inte längre håller har skickats tillbaka i specialinköpta orangea livbåtar. Vissa har förts till förvaringsläger på östaten Nauru och Papau Nya Guinea-ön Manus, samt till australiensiska Julön. Dessa läger är ökända för övervåld från vakter och våldsamma upplopp. Tre asylsökanden har hittills mist livet. De har också kritiserats av FN:s flyktingorgan för att de asylsökande inte får en rättssäker prövning.

De som ändå får asyl omplaceras i Papau Nya Guinea eller Kambodja. Ingen som tar sig till Australien med båt får stanna. ”Det spelar ingen roll vem du är, om du är välutbildad eller minderårig”, säger Angus Campbell, som leder operationen, i en Youtube-video ämnad att avskräcka migranter. Förra året fördes en gravid kvinna från Nauru till Brisbane för att föda barn. Enligt en federal dom kunde hennes nyfödde inte få flyktingvisum, utan klassades som en ”unauthorised maritime arrival”. Om domen blir vägledande betyder det att inget barn som fötts i Australien av en asylsökande som anlänt med båt kommer att kunna söka permanent skydd. Domen är en del av nolltoleransen mot båtflyktingar och ”krigsföringen” mot människosmugglare.

Australiens regering hemlighåller information om hur många asylsökande som bogserats tillbaka till Indonesien. ”Vi är i hård konkurrens med människosmugglarna. Och om vi var i krig skulle vi inte ge ut information som kan användas av fienden bara för att vi själva är nyfikna”, försvarade sig nyligen Australiens premiärminister Tony Abbott.

Krigsretoriken hörs även vid Europas gränser. EU-kommissionären Dimitris Avramopolous menade i förra veckan att också EU befinner sig i krig med människosmugglarna. I EU:s senaste strategi talas det om militäraktion mot människosmugglarna för att förstöra båtarna innan de avgår från Libyen. Italien vill gå längre och se en militäraktion mot Libyen. EU:s svar på de senaste tragedierna följer därför ett historiskt mönster som ytterst handlar om att territoriets gränser alltid måste försvaras.

Utöver militariseringen av gränspolitiken sker också en kriminalisering av migranterna. Vid Australiens, USA:s och Europas gränser sätts alla som anländer irreguljärt i förvar. USA har också en nolltolerans mot irreguljära invandrare och bedriver vid gränsen, ”Operation Streamline”. Alla som upptäcks när de tar sig över Mexikos gräns grips, får en snabb rättegång, ofta i grupp, och ett fängelsestraff följt av utvisning. De som utvisas klassas i statistiken som kriminella, men ofta är deras enda brott att de tagit sig över gränsen.

Säkerhetstänkandet är förstås långt ifrån hela bilden. Exempelvis har EU har bland annat lovat att utöka räddningsaktionerna i Medelhavet. Många har också vittnat om den heroism, hjälpsamhet och generositet de boende på italienska och grekiska öarna visat båtflyktingarna. Men den humanitära aspekten hamnar lätt i skuggan när frågan militariseras och båtflyktingar misstänkliggörs och kriminaliseras. Det paradoxala är att de som flyr osäkerheten i Syrien, i den största flyktingkrisen sedan andra världskriget, själva blivit en säkerhetsrisk genom att utgöra ett hot mot territoriell suveränitet, vilket i sig rättfärdigar en aggressiv gränspolitik gentemot dem.

Båtflyktingarna och de latinamerikanska migranterna fortsätter dock att komma, trots att kostnaderna och riskerna har ökat i takt med att gränspolitiken skärpts. Konsekvenserna är att fler drunknar i Medelhavet och dör av uttorkning i Sonoraöknen.

Att upprätthålla den territoriella säkerheten gentemot de som försöker ta sig in är också mycket dyrt. Både Australiens och USA:s nolltoleransoperationer är extremt påkostade projekt. Men principen om territoriell suveränitet är överordnad och hotet – i detta fall migranter och asylsökande – måste stoppas. Det går dock att ifrågasätta denna stränga syn på suveränitet och kriminaliseringen av irreguljära migranter. Den kanadensiska filosofen Arash Abizadeh menar till exempel att invandringslagar har begränsad demokratisk legitimitet eftersom de som påverkas av dem, invandrarna själva, inte haft möjlighet att utöva inflytande över dem.

Territoriell suveränitet behöver heller inte tolkas i absoluta termer. Till exempel kan man tänka sig att så länge de nyanlända inte per automatik direkt får politiskt inflytande, kan staten och dess medborgare behålla kontrollen över territoriet trots att de har minskad kontroll över vilka som rör sig över gränserna.

Mycket har förändrats sedan de fem vietnamesiska båtflyktingarna anlände vid Australiens kust en aprildag 1976 och själva fick ringa en förvånad gränspolis. Framtidens gränspolitik kommer att avgöras av det politiska läget och de flyktingströmmar som skapas av krig och terrorism. Den hänger dock också på om idén om territoriell suveränitet fortsättningsvis kommer att konstruera båtflyktingar som ett hot mot den nationella säkerheten.

Artikeln publicerades i SvD

 

Publicerad i Debatt

En ung kvinna från Honduras kom till USA med föräldrar och två syskon. De hade nästan ingenting och fick vara inneboende hos en moster. Men de fick omedelbart jobb – låglönejobb på Wal-Mart. Med pengarna därifrån kunde de köpa en bil och hyra en lägenhet och efter fyra år ett hus. Med de erfarenheter och språkkunskaper de fick på det första jobbet kunde de snart skaffa det andra och det tredje.

”Den typen av jobb har vi inte valt i Sverige”, sade förre statsministern Fredrik Reinfeldt om det tyska systemet med låglönejobb. Det är också ett skäl till att den svenska arbetslösheten har bitit sig fast kring åtta procent, medan den är under fem procent i Tyskland. Den rödgröna regeringen å sin sida inriktar sig på att göra det ännu dyrare och svårare att anställa, och kompensera för det med temporära, skattefinansierade traineejobb.

Som Konjunkturinstitutet sade rakt ut förra året har de med låg utbildning svårt att få jobb i Sverige för att lönerna är så sammanpressade och de kollektivt avtalade lägstalönerna är höga. Våra lägstalöner ligger på mer än 70 procent av medianlönen, varnar OECD. Det hade kunnat fungera om arbetskraften var homogen, stöpt i samma form och formad av samma skola. Det är inte sådana tider nu med tjänsteekonomi, mångfald och invandring.

Det betyder att människor vars produktivitet bara är 70 procent av medianpersonens – kanske på grund av lägre utbildning, mindre arbetslivserfarenheter eller sämre språkkunskaper – är utestängda från arbetsmarknaden. Varje gång facket pressar upp de lägsta lönerna så pressar de upp det första trappsteget till den svenska arbetsmarknaden ytterligare en nivå.

För den stora gruppen invandrare med lägre utbildning är det avgörande att det finns arbeten som kräver mindre kvalifikationer. Men den språngbrädan saknas här. Vid sidan av Tyskland är Sverige det EU-land som tar emot flest flyktingar, och samtidigt är vi det EU-land som har minst andel arbeten med inga eller låga utbildningskrav – 5 procent mot ett EU-snitt kring 9 procent. Pisastudierna visar att Sverige har internationellt sett stora kunskapsskillnader, men vi försöker kombinera det med internationellt sett små löneskillnader.

68 procent av de som är födda i Sverige är sysselsatta, men bara 59 procent av de utlandsfödda. Men utlandsfödda med eftergymnasial utbildning har faktiskt en högre sysselsättningsgrad än infödda – mer än 72 procent, enligt SCB. Problemet är att det bara är en minoritet som har så hög utbildning. Mer än hälften av de flyktingar som deltar i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag har inte ens gymnasieutbildning. Det är visserligen uppiggande att regeringen vill göra det lättare att validera invandrares utbildning, men för den som inte har någon utbildning är en validering lika värdelös som en OECD-rapport är för den som inte kan läsa.

Artikeln publicerades i Svenska Dagbladet

Publicerad av Rola Brentlin | Kommentering avstängd

Ny rapport: Caspian Rehbinder om tillfälliga uppehållstillstånd

Tillfälliga uppehållstillståndIntegrationspolitiken debatteras allt mer intensivt. Ett förslag som lagts av flera partier är att byta ut de permanenta uppehållstillstånden mot tillfälliga uppehållstillstånd. I rapporten Tillfälliga uppehållstillstånd går Caspian Rehbinder igenom för Migro vad forskningen säger om tillfälliga uppehållstillstånd.

I rapporten kan Caspian Rehbinder konstatera att det skapar sämre arbetsmarknadsanknytning, mer psykisk ohälsa och större kostnader för asylprövningar. Tillfälliga uppehållstillstånd är ett förslag som skulle försämra och inte förbättra integrationen och verkar vägledas mer av populism än en reell vilja att förbättra samhället.

Läs rapporten här!

Publicerad i Aktuellt, Integration, Migration

Ny rapport: LO ropar på vargen

LO ropar på vargenInför EU:s utvidgning år 2004 varnade LO för en ökad invandring som skulle leda till social turism och lägre löner. 10 år senare kan vi konstatera att så inte blev fallet. Invandringen blev lägre, ingen social turism och istället för sänkta löner har vi sett rejäla reallöneökningar.

Det framkommer i en ny rapport från Stiftelsen Migro, i vilken Fredrik Segerfeldt jämför arbetstagarorganisationens budskap med det verkliga utfallet.

  • LO talade om miljontals arbetstagare från de nya medlemsländerna. De första nio åren kom det drygt 62 000 personer.
  • LO oroade sig för social turism. Personer från de nya medlemsländerna betalar in minst lika mycket till välfärden som de får ut.
  • LO varnade för sänkta löner. Arbetare i privat sektor har fått sjutton procent högre reallön sedan 2004.

– På punkt efter punkt har LO:s farhågor visat sig ogrundade. Det är något att ha med sig i den nutida debatten om arbetskraftsinvandring, säger Fredrik Segerfeldt.

– Det är inga små felberäkningar det rör sig om utan tydligt handlar det om skrämselsiffror för att bilda opinion mot rörlighet, samma taktik används för att stoppa arbetskraftsinvandring idag, forsätter Segerfeldt.

Rapporten, LO ropar på vargen – facklig skrämselpropaganda om migration efter EU:s utvidgning, lanseras på ett seminarium den 27 januari.

Läs rapporten här!

Publicerad i Aktuellt, Arbetskraft

Pressinbjudan: LO fabricerar siffor för att hindra rörlighet

Inför EU:s utvidgning år 2004 varnade LO för en ökad invandring som skulle leda till social turism och lägre löner. 10 år senare kan vi konstatera att så inte blev fallet. Invandringen blev lägre, ingen social turism och istället för sänkta löner har vi sett rejäla reallöneökningar.

Det framkommer i en ny rapport från Stiftelsen Migro, i vilken Fredrik Segerfeldt jämför arbetstagarorganisationens budskap med det verkliga utfallet.

  • LO talade om miljontals arbetstagare från de nya medlemsländerna. De första nio åren kom det drygt 62 000 personer.
  • LO oroade sig för social turism. Personer från de nya medlemsländerna betalar in minst lika mycket till välfärden som de får ut.
  • LO varnade för sänkta löner. Arbetare i privat sektor har fått sjutton procent högre reallön sedan 2004.

– På punkt efter punkt har LO:s farhågor visat sig ogrundade. Det är något att ha med sig i den nutida debatten om arbetskraftsinvandring, säger Fredrik Segerfeldt.

– Det är inga små felberäkningar det rör sig om utan tydligt handlar det om skrämselsiffror för att bilda opinion mot rörlighet, samma taktik används för att stoppa arbetskraftsinvandring idag, forsätter Segerfeldt.

Rapporten, LO ropar på vargen – facklig skrämselpropaganda om migration efter EU:s utvidgning, lanseras på ett seminarium den 27 januari.

Tid: isdagen den 27/1, kl 10-11

Plats: Timbro, Kungsgatan 60, Stockholm.

Moderator: Andreas Bergström, vice VD, Fores

Kommentarer av Maria Ludvigsson, Svenska Dagbladet och Erik Larsson, Arbetet.

Frågor: Fredrik Segerfeldt, 0708 806 801

 

Publicerad i Aktuellt

Vad sade LO om EU:s utvidgning – och hur blev det? Inbjudan till rapportsläpp

Skärmavbild 2015-01-22 kl. 09.42.04I rapporten ”LO ropar på vargen” har Fredrik Segerfeldt granskat vad organisationen sade om den fria rörligheten för arbetskraft inför EU:s utvidgning år 2004, och jämfört det med vad som verkligen hände. Kom det så många och blev det social turism, lägre löner och arbetslöshet?

Rapporten presenteras på ett seminarium.

Tid: tisdagen den 27/1, kl 10-11

Plats: Timbro, Kungsgatan 60, Stockholm.

Moderator: Andreas Bergström, vice VD, Fores

Kommentarer av Maria Ludvigsson, SvD samt Erik Larsson, Arbetet.

Anmälan: info@migro.se

Frågor: Fredrik Segerfeldt, 0708 806 801

Publicerad i Aktuellt, Migration

Sveriges 20 viktigaste röster för fri rörlighet

Ytterligare ett år har passerat och för dem som är intresserade av fri rörlighet & migration har året varit minst sagt händelserikt. Kanske är det de som vill bygga högre murar som just nu hörs mest – men vi vill ta tillfället i akt och påminna om alla de debattörer och politiker som var dag försvarar rörlighet, mångfald och levererar politiska förslag för förbättrad integration.

Därför presenterar vi nedan Sveriges 20 viktigaste röster för fri rörlighet under 2014. Det var inte helt lätt att sätta ihop denna lista, det finns mängder med kloka debattörer som är viktiga för migrationsdebatten – men vi har gjort ett urval av de vi tycker gjort en extra viktig insats under det gångna året, Juryn har bestått av mig själv, Johan Norberg och Fredrik Segerfeldt.

Migro-skribenter har inte varit möjliga kandidater för denna lista – och jag skulle därför vilja ta tillfället i akt att tacka Jacob Lundberg, Jonas Grafström, Caspian Rehbinder, Clara Sandelind, Sofia Nerbrand, Dilsa Demirbag-Sten och Frida Johansson-Metso för deras insatser under året. Även mina jurykollegor, Johan & Fredrik, som varit flitiga debattörer under året ska såklart ha ett varmt tack.

Gott nytt & frihetligt 2015!
Rola Brentlin, Ordförande Migro

Sveriges 20 viktigaste röster för fri rörlighet  - 2014

fredrik1. Fredrik Reinfeldt – Partiordförande för Moderaterna och fd Statsminister

Motivering: Under Fredrik Reinfeldts ledning drev alliansen igenom en liberalisering av Sveriges migrationspolitik och gav fler människor en möjlighet att ta sig till Sverige för att arbeta eller söka skydd. Den ledare i Europa som tydligast tagit ställning för fri rörlighet och emot främlingsfientlighet och populism.

Sagt: Jag kommer nu att vädja till Svenska folket, att öppna sina hjärtan för dem mycket utsatta människor som vi nu ser runt om i världen. Sommartal 2014

 

carola2. Carola Lemne, VD svenskt Näringsliv

Motivering: Stark röst för rörlighet och mobiliserar näringslivet mot protektionism och murar. Slår hål på myter om att invandrare stjäl svenska jobb och tar debatten mot fackliga organisationer som vill begränsa invandring.

Sagt: Det är bekymmersamt att LO, som nu spelar en avgörande roll i Socialdemokraternas valrörelser, tagit på sig rollen att bygga murar mot omvärlden. Det är varken konstruktivt eller framåtsyftande. Vi vill göra tvärtom: göra det enklare för de som vill komma hit och hjälpa oss bygga Sverige. Det handlar inte bara om synen på ekonomi och tillväxt. Det handlar också om synen på människor och på Sverige. DN debatt, 2014

johanna3. Johanna Jönsson, Riksdagsledamot för Centerpartiet och migrationspolitisk talesperson

Motivering: Kort efter att ha tagit över ansvaret för migrationspolitiken inom Centerpartiet visade Jönsson att hon är redo att ta debatten och föra en konstruktiv diskussion om invandring. Debatterar utifrån såväl fakta som en tydlig ideologisk värdegrund.

Sagt: Jag har en vision om fri rörlighet och öppna gränser. Just nu är det viktigare än någonsin att så många som möjligt vågar stå upp för den visionen. Valmaterial 2014

 Läs också Jönssons bidrag, krama en rasist, till antologin Tolerans: 29 röster mot rasism

li jansson grön 5004. Li Jansson, arbetsmarknadsekonom, Almega

Motivering: Stått bakom Sveriges skarpaste granskning av Sverigedemokraternas budgetar samtidigt som hon otröttlig presenterar nya förslag för förbättrad integration.

Sagt: Statsminister Reinfeldt vädjade om att det svenska folket ska öppna sina hjärtan för dem som nu flyr undan krig. Lika viktigt är att stat, kommun och parter går från fagert tal till en integrationspolitik som faktiskt fungerar. Almegabloggen 2014

maria5. Maria Ferm, Riksdagsledamot Miljöpartiet

Motivering: Otröttlig försvarare av asylrätt och flyktingmottagande – driver frågan om fler lagliga och säkra vägar in för asylsökande in i Europa. Även varit en viktig röst för att förbättra för flyktingar och papperslösa i Sverige genom frågor som papperslösas rätt till sjukvård och skolgång och familjers rätt att kunna återförenas.

Sagt: När asylrätten är ifrågasatt är den som viktigast att försvara. Twitter, 2014

 

andreas6. Andreas Bergh, docent i nationalekonomi och verksam vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och Institutet för näringslivsforskning (IFN) i Stockholm.

Motivering: Slår med sin forskning hål på myter om invandringens kostnader och visar på hur svensk arbetsmarknadslagstiftning håller invandrare utanför.

Skrivit: När hypoteserna ställs mot varandra visar det sig att flera av de vanligaste idéerna helt saknar förklaringsvärde. Länder där människor uppger hög tolerans mot invandrare (Sverige är ett sådant) har om något större problem med arbetsmarknadssegregation än länder med hög främlingsfientlighet. Inte heller tycks invandrares utbildning, andelen invandrare i befolkningen eller graden av anställningstrygghet spela någon roll. DI, 2014

Läs också Utlandsföddas svårigheter på den svenska arbetsmarknaden – partiernas lösningar är otillräckliga

 

erik7. Erik Larsson, LO-tidningen Arbetet

Motivering: Driver på debatt och ifrågasätter myter inom det egna lägret kringom att invandrarna tar jobben och sänker lönerna. Viktig kraft inom den fackliga rörelsen för fri rörlighet.

Sagt: Att säga att invandringen ­dumpar löner är kraftigt överdrivet. ­Invandringen påverkar knappt lönerna alls på den svenska ­arbetsmarknaden. Arbetet 2014

Läs också – Invandring skapar inte arbetslöshet

 

sakine8. Sakine Madon, Politisk redaktör Norran

Motivering: Visar att anti-rasistiskt engagemang inte är begränsat till vänsterplakat med tomma slagord. Anordnade tidigare i år en manifestation mot rasism för de som inte är bekväma att demonstrera med politiska huliganer. Tar dagligen kampen mot identitetspolitik och bemöter generaliseringar om människor mot såväl extremvänster som extremhöger.

Sagt: Antirasism bedrivs bäst genom kunskap och ett envist engagemang – tillsammans med demokrater. Norran 2014

 

federley9. Fredrik Federley, Europaparlamentariker (C)

Motivering: Gav röst till de mest utsatta när han gav svar på tal till Sverigedemokraternas kampanj mot romska tiggare under Europavalrörelsen. Som svar på SDs ”Stoppa det organiserade tiggeriet” kom han snabbt ut med affischer med budskapet: Organiserat tiggeri är en myt. Organiserad rasism är på riktigt!

Sagt: Tidigare generationers bondeförbundare och centerpartister manade till kamp och lät aldrig engagemanget för de svagaste eller kampen mot totalitära läror falna. Det ska inte heller vi göra. SVT Opinion 2014

 

karin10. Karin Svanborg-Sjövall, VD Timbro

Motivering: Startade som ny VD för Timbro ett europeiskt samarbete mellan tankesmedjor bland annat för att främja diskussion om fri rörlighet.

Sagt: Jag ser fram emot att trappa upp vårt opinionsarbete, inte minst till stöd för den fria rörligheten och den inre marknaden. Timbro, 2014

 

 

 

 

11 – 20 – utan inbördes ordning

Rasmus Törnblöm, Ordförande MUF

Viktig röst för den fria rörligheten inom Moderaterna – inte minst genom sitt uppdrag att forma morgondagens Moderata makthavare.

Alexandra Ivanov, Ordförande för Fria Moderata Studentförbundet

Drev under valrörelsen en kampanj med fokus på fri rörlighet och att riva murar – principfast röst för fri rörlighet.

Tove Livendahl, politisk redaktör Svenska Dagbladet

Balanserar ett försvar för mångfald med att driva på allianspartierna för nödvändiga reformer

Hanna Wagenius, Ordförande CUF

Visar att ideer hör hemma även i partipolitikens korridorer

Linda Nordlund, Ordförande LUF

Orubblig försvarare av friare gränser – leder framtidens folkpartister mot friare fronter.

Svend Dahl, Chef för Liberala Nyhetsbyrån

Påminner om vikten av humanism inom högerns idedebatt.

Viktor Banke, biträdande jurist på advokatbyrån Nichols & Co

Viktig röst i flyktingdebatten som står upp för humanism och reder ut rättsliga aspekter av asyl

Magda Rasmusson, Språkrör Grön Ungdom

Tar de svagaste i försvar – viktig röst som påminner om vikten av humanism och medmänsklighet

Rickard Olseke, migrationsexpert, fristående konsult Röda Korset

Upplyser om fakta kring flyktingpolitiken och slår hål på myter och missförstånd

 Mattias Svensson, författare och liberal debattör

Påminner om att ett annat samhälle är möjligt, ständig försvarare av mänskliga rättigheter och friheter.

 

Skärmavbild 2014-12-31 kl. 19.47.50

 

 

 

Publicerad i Aktuellt