REPLIK till Rasmus Landström.
En friare global migration är utan tvekan det mest effektiva vapnet i kampen mot världsfattigdomen. Miljoner människor som befinner sig i vanstyrda länder skulle kunna mångdubbla sin levnadsstandard genom att flytta till välstyrda länder. Fyra av fem haitier som någonsin tagit sig ur fattigdom har gjort det genom att flytta till USA. Förutom välståndsökningen får de migrerande fattiga dessutom skydd av det våldsmonopol och den rättsstat de så ofta saknar.
En kraftigt utökad migration från fattiga till rika länder kräver dock att de senare anpassar sina regelverk, så att det blir möjligt för fattiga människor att försörja sig genom arbete. Annars kommer trycket på bidragsutgifterna leda till att gränsen stängs.
I Somalia ligger snittinkomsten på drygt 300 kronor i månaden. När en somalier kommer till Sverige måste hen helt plötsligt producera ett värde på över 20 000 kronor för att kunna få ett jobb. Det är den lägsta nivå som den fackliga kartellmakten tillåter att människor arbetar för.
Resultatet har blivit det förväntade. Sysselsättningen bland somalier med bara grundskoleutbildning är 18 procent. (Denna siffra kan knappast förklaras av enbart diskriminering. För bland högskoleutbildade somalier är sysselsättningsgraden 49 procent.)
Krocken mellan människors fria rörlighet och vänsterns solidaritetsuppfattning uttrycktes väl av LO-utredaren Ingemar Göransson, när han i SVT diskuterade lettiska arbetare i Sverige:
”Det är som att bära ut sopor, det tar aldrig slut. Man kan å andra sidan inte sluta bära ut sopor för då blir det sopor överallt”.
Rasism, sa Bull.
Hur ska det funka att ha fri invandring till vårt land när det inte finns jobb till alla svenskar?
Vem ska bekosta denna invandring i så fall? Då ska alla bidrag till dessa invandrare i så fall avskaffas. Då lär det inte bli någon invandring alls.