Hur gränslös är egentligen vår värld?

Som svensk är det lätt att glömma hur världen ter sig för merparten. När vi irriterar oss över den amerikanska gränskontrollens meningslösa formulär och bryska välkomnande upplever vi en droppe av det hav av misstänksamhet och godtycklighet som gränsöverskridande innebär för majoriteten av jordens befolkning. Det är lätt att glömma bort att vi i många avseenden tillhör undantaget och absolut inte regeln.

Möjligheten att åka till andra länder utan restriktioner och visumkrav varierar kraftigt. Enligt ”Henley & Partners Visa Restrictions Index – Global Ranking 2010” kan svenskar besöka 163 länder utan visumkrav, vi hamnar då på en 3:e plats i mätningen. Engelsmännen toppar ligan och får besöka 166 länder och andraplats intas av våra grannar Danmark.

Att fritt kunna besöka 163 länder gör att vi lätt kan glömma bort att det inte är verkligheten för majoriteten av världens befolkning som istället för en öppen dörr möts av murar och vakter. Enligt undersökningen får hela 52 länders befolkningar blott besöka färre än 50 länder utan visumrestriktioner. Längst ner på listan ligger länder såsom Afghanistan, Sudan, Irak och Somalia vars befolkning endast har tillträde till färre än 31 länder. Gemensamma nämnaren för länderna längst ned är att de alla är drabbade av konflikter, fattigdom och att dörren till världen därmed stängts. Det betyder att de människor som är i allra mest behov av att kunna flytta och därmed förbättra sina liv saknar möjligheten.

Ett svenskt medborgarskap gör inte enbart att det är svårt att sätta sig in hur det är att korsa en gräns för majoriteten av jordens befolkning, utan även att se alla sidor av migration. De kortsiktiga utmaningarna med migration är tydliga, en omställningsperiod, oförståelse inför kulturell mångfald och segregation, men få svenskar har en stark intuition för vinsterna. Vad innebär migration för en flykting vars liv var hotat?

Ekonomen Bryan Caplan vid George Mason University ställer sig den frågan i Cato-rapporten ”Is Immigration Good for America?”. I analysen ställer Caplan frågan: ”Är de missförhållandena som vi försöker undvika genom att begränsa invandringen likvärdiga till de orättvisor som begränsningarna medför?  En relevant fråga som I allra högsta grad bör vara vägvisande.

För även om det kommande livet i Sverige skulle präglas av s k utanförskap och låg social status så går det inte att jämföra med det liv i krig som man lämnat. Ett utanförskap i Rosengård är inte världens värsta öde.

Det ter sig märkligt att den välfärd som kallas solidarisk är det främsta argumentet till att människor hålls utanför väst och inte ges möjlighet att förbättra och även rädda sina liv.

Ibland glöms det av hur mycket ett pass betyder och vilka olika förutsättningar olika pass ger. Nästa gång du är ute och reser, föreställ dig att ditt svenska pass är utbytt mot ett från Afghanistan och försök föreställa dig hur din resa skulle förändras.