Det finns många böcker där ute som tar upp fördelarna med en fri migration mellan länder. En omtalad sådan är ”The Immigrant Exodus: Why America Is Losing the Global Race to Capture Entrepreneurial Talent” av Vivek Wadhwa, IT-entreprenör och director of research at Center for Entrepreneurship and Research Commercialization, Duke University.
I sex kapitel och en intressant inledning lägger han ut sina idéer om hur det Amerikanska systemet inte har varit tillräckligt bra på att ta emot immigranters förmågor. I en serie på 7 texter tänkte jag diskutera hans observationer och anlägga ett svenskt perspektiv på dem.
En första observation är att det finns många mindre bra saker med USA:s immigrationssystem som är djupa hål Sverige skulle kunna falla ner i om politiken skulle gå åt fel håll.
Ett speciellt visum för högkvalificerad arbetskraft finns och kvoten har höjts något. Däremot har kvoten inte höjts för green-cards vilket gör att många som vill stanna fastnar i ett limbo. Ett problem som tas upp är att inget enskilt land kan få mer än 7 % av de tillgängliga green cardsen. Detta medför att speciellt talangfulla immigranter från folkrika länder som Indien och Kina har ställts utanför eftersom deras landsmän fyller upp kvoten. De får alltså inte det åtråvärda H-1B visat för att andra människor från samma land har större tur.
I Sveriges kontext skulle ett problem som detta kunna skapas om möjligheten att komma till Sverige berodde på hur många som redan kommit. Ett scenario skulle vara att partier drev igenom att ett visst antal Ryssar bara skulle få komma, om kvoten vore.
Ytteliggare ett problem med det amerikanska systemet är att om företaget en person arbetar på skulle gå i konkurs och individen är på H-1B visum är att denna inte längre har ett giltigt visum och måste flytta. Detta oavsett antalet år.
I Sverige är det generösare men vi borde för att skapa ökad trygghet samt göra det mer attraktivt genom att förlänga tiden man kan stanna om man förlorar jobbet.
Entreprenörerna behöver inte USA i samma utsträckning som förr enligt Wadhwa. I större utstäckning än förr väljer immigranterna och studenter att återvända till de länder de kom ifrån då ekonomin och kapitalmarknaderna har utvecklats. Ett exempel är topforskaren Jason Gang Jin som tröttnade på att gå i osäkerhet och valde att återvända till Kina där han startade Shanghi Biochip, ett av Asiens största bioteknikföretag.
Kan detta hända Sverige? Absolut. När andra kommer ikapp blir vi relativt mindre attraktiva. Migrationsverket är inte känt för att vara en myndighet fylld av serviceglädje. Snarare ser nog många framför sig texten ”Du som genom dessa portar träder – Överge allt hopp”.
Betydligt fler skulle kunna komma hit och starta företag. Det kan göras enklare och då skulle fler komma.
Boken bör läsas i sin helhet och jag tar ut intressanta observationer.
Imorgon kommer kapitlet “Why the future of America depends on skilled imigrants” att behandlas.
Jonas Grafström