Rola Brentlin på Liberal Debatt: Fri migration – en liberal idé

Egna livsval framhålls ofta som ett mål i den politiska debatten. Ett av de viktigaste valen är var man ska leva sitt liv. I dag är det valet för de flesta det som är allra mest begränsat. En flytt från Skåne till Stockholm är oproblematisk, men att ta sig från förtryckets Syrien är betydligt mer komplicerat.

Valfrihet måste gå djupare än frågor som vårdval. Människans frihet att söka sig dit där hon tror sig kunna skapa ett bättre liv för sig och sin familj borde vara ett självklart mål för alla. Det är en murbräcka mot förtryck, ett redskap för fattigdomsbekämpning och en källa för samhällelig och kulturell förnyelse. Därför startades nätverket Migro – en tydlig liberal röst för migration.

Under 2011 sökte närmare 30 000 människor en fristad i Sverige. Mer än hälften kommer troligtvis bli eller har redan blivit utvisade. När invandringens baksidor tas upp fokuserar man på dem som fick stanna. Sällan tänker man på alla dem som skickats tillbaka till länder de flytt – det är den siffran som är den allvarligaste baksidan av dagens politik.

Att erbjuda människor skydd från förtryck och en möjlighet att skapa ett liv där hot om våld inte väntar runt hörnet är en självklar humanistisk och liberal idé.

Argumenten för begränsad invandring handlar ofta om ekonomi och svårigheten för vissa grupper att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Men även om livet efter flytten till Sverige för några har präglats av så kallat utanförskap och låg social status är situationen ofta ojämförligt det liv man lämnat.

Ekonomen Bryan Caplan vid George Mason University frågar i Cato-rapporten Is Immigration Good for America?: »Är de missförhållandena som vi försöker undvika genom att begränsa invandringen likvärdiga de orättvisor som begränsningarna medför? Krig, hunger och rättsosäkerhet – ett utanförskap i Rosengård är kanske inte världens värsta öde.

I en välfärdsstat är alla vid någon tidpunkt en utgiftspost i budgeten. Barn får gratis skola under närmare 20 år och kostar samhället massor. På kort sikt. På lång sikt är de demografiskt nödvändiga. Invandrare kan lösa samma demografiska utmaning. Krav på egenförsörjning måste skärpas och reformer måste till så att fler ges möjlighet att delta i ekonomin snabbt – men den initiala investeringen blir inte mer problematisk bara för att en person inte är född i Sverige.

Invandring ska heller inte bara kopplas till kostnader. Arbetskraftsinvandringen byggde till stora delar den välfärd vi har i Sverige och än idag är en stor del av svensk ekonomi beroende av att människor vill komma hit, arbeta och starta företag. Sysselsättningen är 66 procent bland Svenskar och 57,5 procent bland utrikesfödda. Majoriteten av utrikesfödda går till arbete varje dag och 70 000 företag drivs av invandrare som tillsammans anställer över 250 000 personer i Sverige.

Invandringen är också bra för Sveriges utrikeshandel. Andreas Hatzigeorgio, internationell handelsekonom vid Utrikesdepartementet, har genom sina studier visat att en ökad invandring från ett specifikt land till Sverige med tio procent medför en ökad export till samma land med sex procent. Det finns också forskning som går mycket längre och menar att helt fri invandring skulle stärka världsekonomin markant. 39 000 miljarder dollar skulle BNP öka med över 25 år, visar flera forskare i boken Exceptional People – det är mer än USA:s och EU:s totala BNP.

Att öppna gränser är alltså inte enbart humanistiskt riktigt, det är också ekonomiskt förmånligt. Det är absurt att bara associera invandring med utanförskap och fattigdom. Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag.

Så – klarar Sverige invandringen? Ja, Sverige klarar självklart invandringen och skulle inte klara sig utan den. Bilden av Sverige som ett havererat land får lite stöd när man lyfter blicken ut över exempelvis Europa. Sverige är ett av de länder som klarat sig bäst under finanskrisen – samtidigt har skattetrycket minskat och statens intäkter ökat.  Liberal invandring kombinerar redan idag en god ekonomi och liberala reformer. Däremot har Sverige en oduglig arbetsmarknadspolitik, som måste brytas.

Vissa tycks vilja ställa byråkrater längs gränserna, vilka ska räkna ut invandrarens förväntade kostnader eller intäkter för staten. Den typen av samhällsplanering har sällan varit en lyckad idé – staten är till för medborgarna, inte tvärtom. Utanförskapet måste tacklas och arbetsmarknaden måste göras mer tillgänglig; det görs inte genom mer protektionism och regler, utan genom mindre.  När system hindrar individen från att realisera sina möjligheter är det systemen som ska förändras, inte individen som ska stängas ute.

Artikeln publicerades på Liberal debatt den 19/12-2012