MIGRATIONSPOLITIK Ett antal arbetsgrupper för att utveckla Moderaternas politik lanserades förra året. Tobias Billströms integrations- och migrationspolitiska grupp är den enda som fortfarande inte har lanserat några politiska förslag är. När ett så viktigt ämne lämnas vind för våg riskerar LO:s nationalistiska retorik att ta över. Moderaterna måste fortsätta försvara den ökande öppenheten. Om inte Billström kan leda det arbetet är han kanske inte rätt person på posten, skriver Rola Brentlin, redaktör för tankesmedjan Migro.
Moderaterna lanserade förra året ett antal arbetsgrupper som skulle utveckla partiets framtida politik under parollen ”Framtidsförslag för hela Sverige”. Ett år senare presenterades arbetsgruppen för integrations- och migrationspolitik, under ledning av migrationsminister Tobias Billström.
Alla grupper utom Billströms har nu lanserat sina slutrapporter med politiska förslag. Förslagen har varit på remiss i moderata föreningar ute i landet och ska diskuteras vid Moderaternas förbundstämma i oktober. Eftersom Billströms integrations- och migrationspolitiska grupp står utan förslag kommer den inte vara en del av det handlingsprogram som ska antas.
Det finns två problem med den process som pågått. Dels tycks man ha glömt en av de största politiska debatterna som pågår i Sverige när man initialt startade arbetet med arbetsgrupperna – dels verkar man vilja lägga locket på och förhindra att integration och migration diskuteras ute i distrikten och på partistämman.
Kanske är det migrationsministerns tanklösa uttalanden kring blåögda svenskar och minskade volymer av flyktingar som lett till att denna arbetsgrupp är den enda som kört fast i sitt arbete – eller kan det vara rädsla för ytterligare obekväma uttalanden från moderata företrädare ute i kommunerna.
Oavsett anledning så kan inte ett av Sveriges största partier lämna walk-over kring ett såpass viktigt politiskt område till följd av interna motsättningar. Moderaterna har under sin tid i regeringen genomfört en rad reformer för ökad öppenhet, inte minst genom samarbetet med Miljöpartiet. Det vore beklagligt om det som åstadkommits hamnar i skymundan samt att ytterligare reformer saktas ned.
Bilden framträder då av en frihetligt inriktad partitopp, som inte själva vågar gå i bräschen av rädsla för att stöta sig med gräsrotsmoderater ute i landet.
Migration har i många år medfört en stor samhällsekonomisk vinst för Sverige. Invandrare byggde till stora delar den välfärd vi åtnjuter idag. Samtidigt finns det många utmaningar där det behövs politisk vilja för att nå förändring.
Migros nya rapport författad av Fredrik Segerfeldt visar exempelvis att Sverige är sämst på arbetsmarknadsintegration bland alla länder där data finns tillgängligt. Utrikesföddas ställning på arbetsmarknaden är svag. Vår rapport visar också att det framförallt är arbetsmarknadens regleringar och struktur som håller utrikesfödda i utanförskap. Här finns utrymme för förändring. Den valvinnande arbetslinjen bör utvecklas och införas även inom integrationsområdet – detta borde vara ett självklart spår för Moderaternas arbetsgrupp att utforska.
När Moderaterna lämnar walk-over är det istället LO:s nationalistiska retorik som tar vid. Socialdemokratins inställning är ett hot mot öppenheten. LO talar om svenska jobb som ska skyddas och Stefan Löfven anklagar arbetskraftsinvandringen för att ligga bakom Sverigedemokraternas framgångar. Här finns utrymme för moderat politik. Arbetskraftsinvandring som lett till att 60 000 personer blivit nya tillskott i den svenska ekonomin är värd att försvara.
Migration handlar inte bara om jobb – i många fall handlar det om skydd. De människor som flyr undan förtryck, våld och död bör få en självklar fristad i Sverige. Detta bör vara en självklarhet. Frågan som arbetsgruppen bör fokusera på är alltså inte hur många som ska få stanna, utan hur dessa människor också på sikt kan bli självständiga i sitt nya hemland – även här spelar arbetsmarknadsintegrationen en stor roll.
Som Sveriges största borgerliga parti måste Moderaterna delta i den debatt som förs och fortsätta försvara grundläggande värden kring fri rörlighet. Arbetsgruppen är ett viktigt första steg i detta arbete. För att nu komma framåt i det arbete som startas bör man kanske se över ledarskapet i gruppen. En minister som är bunden av dagspolitiska överväganden och vars förtroende i frågan svajat är kanske inte rätt personen att leda arbetet framåt.
Artikeln publicerades den 8 Juli på SVT debatt