”Innan vi går ut i omvärlden och ber människor att flytta till Sverige är det väl väldigt bra om vi först ser om det finns människor i Sverige som vill ha de här jobben”
Så uttryckte sig Socialdemokraternas valgeneral Jan Larsson nyligen. Det var någon vecka efter att partiet tillsammans med LO presenterat sitt tiopunktsprogram med ordningsregler för svensk arbetsmarknad. Budskapet är tydligt: svenskar ska ha förtur till jobben.
Resonemanget bygger på en felaktig bild av hur en arbetsmarknad fungerar. Det finns inte ett statiskt antal arbeten i ett land – om det skulle vara fallet skulle en ökande befolkning i princip alltid leda till ökad arbetslöshet. Varje nyfött barn skulle vara ett framtida hot mot någons arbete. Ta Sverige som exempel: sedan 1950-talet har befolkningen ökat med 2,5 miljoner, det har inte medfört 2,5 miljoner utslagna människor på gatorna.
I maj i år släppte LO en rapport på samma tema. I Sveriges radio tvingades organisationens utredare Thord Ingesson, hårt pressad av reportern, att erkänna att förslaget innebär minskad invandring. Kritiken blev hård, även från socialdemokratisk press och från partilojala opinionsbildare.
Men nu har alltså arbetarrörelsens politiska gren anslutit sig till den fackligas jobbprotektionism. LO:s halvsekellånga kamp mot öppna gränser för människor, väl beskriven i Zeki Yalcins doktorsavhandling i historia, har återigen fått gehör i partiet. Svenska jobb ska gå till svenskar.
Anpassningen till Sverigedemokraterna är uppenbar, och oron för att LO:s medlemmar ska rösta på dem i stället för på S är tydlig. Det rimmar väldigt illa med den klassiska socialdemokratiska idén om internationell solidaritet.
Socialdemokraternas valda linje innebär en farlig legitimering av populistiska krafters problembeskrivning av invandring som ett hot. Med sitt budskap ger Löfven, som ordförande för landets största politiska parti, inte bara de främlingsfientliga rätt – han går deras äranden.
Sedan Sverige öppnade upp för arbetskraftsinvandring 2008 har över 60 000 personer blivit nya tillskott i den svenska ekonomin. Om man rensar för säsongsarbeten är den vanligaste arbetskraftsinvandraren en dataspecialist från Indien eller Kina. Nästan var fjärde arbetstillstånd av de cirka 20 000 som var aktiva vid årsskiftet gällde en dataspecialist, och bland de vanligaste yrkena märks civilingenjörer, ingenjörer och tekniker. Fler än fyra av tio arbetskraftsinvandrare har en högskoleutbildning – betydligt fler än i den svenska arbetskraften.
Med Löfvens politik skulle de aldrig ha varit välkomna. Alla hade förlorat, utom de som vill se minskad invandring. Det är dags för progressiva krafter som inte vill stänga gränsen att sätta människovärde före partilojalitet, höja sina röster och protestera mot partiets jobbnationalism.
Fredrik Segerfeldt och Rola Brentlin
artiklen publicerades i KvP 11/12
