I Ryssland har tiden vridits tillbaka, återigen vandrar de på gatorna – de frivilliga patrullanterna, medborgargarden som fått uppdrag att upprätthålla lag och ordning. Utan en känsla för det spöke som går genom Ryssland meddelade myndigheter förra veckan att trehundra frivilliga, civila, ska tillåtas jaga brottslingar. Räder ska kunna göras bland annat i privata hem. Helt oreglerat är dock inte de nya brottsbekämparnas mandat. Det är bara invandrare man får ge sig på, och bara de som begått brottet att stanna i Ryssland trots att de inte haft tillstånd att göra det.
Rasismen i Ryssland upplever en ny storhetstid. Att luckra upp statens våldsmonopol och låta frifräsare och arga grannar löpa amok kommer slå brutalt mot alla invandrare, varken de är i Ryssland lagligt eller ej. Tuffare tag kopplas även i Sverige. I samma andetag som regeringen drev igenom papperslösas rätt till sjukvård och skolgång gavs instruktioner till polisen att effektivisera utvisningarna av desamma. Projektet heter REVA och metoderna är om inte ryska så knappast i linje med traditionellt polisarbete.
Numera är det exempelvist vanligt att gränspolisen genomföra biljettkontroller i kollektivtrafiken. Genom att på så sätt smyga in frågor om id-handlingar kringgår man att polisen inte får fråga alla de tycker ser utländska ut om de har rätt att vara här – i andra sammanhang kallas sådant diskriminering, trakasserier eller rasprofilering. Biljettkontrollen är en av många tveksamma metoder. I Malmö vittnar invånarna om hur polisen uppmanar allmänheten att berätta om de misstänker att grannen är här illegalt, och alla som inte fötts blonda kan bryskt stoppas på gatan. De barn som skulle få gå i skola vågar inte närma sig klassrummet eftersom skolkamrater angett papperslösa elever. Det politiskt accepterade argumentet för angiverisystemet – den som får avslag ska ut – får obehagliga undertoner när utvisningarna tillåts bli allt mer hårdhänta. Kan vad som helst accepteras bara folk åker ut?
I USA, med Obamas regulariseringsprojekt, har vinden vänt. I Nederländerna diskuteras en amnesti för minderåriga papperslösa, i Frankrike talar regeringen om en flerstegsregularisering för dem som inte kunnat utvisas. Den politiska viljan är inte stor, men även de mäktigaste av politiker inser att även om de anser att papperslösa borde lämna landet, så gör de inte det. Frågan är då hur de ska behandlas – dessa utsatta, rättslösa människor, de flesta av dem personer som kom till oss för skydd och inte vågar återvända.
Nog säger svaret på den frågan mycket om ett land. USA öppnar famnen samtidigt som ett Ryssland som hårdnat, som tagit flera politiska steg tillbaka, återinför migrantmobbar. Svensk historia rymmer inga maskerade medborgargarden, snarare protester mot stormningen av Alsike kloster och ett folkhem där förvånansvärt många upplät en plats i sin källare för en familj som behövde skydd. Hur blir framtiden? Frågan måste ställas: Kamrater, är det den utveckling vi ser nu som vi vill ha?
Artiklen publicerades ursprungligen hos Liberala Nyhetsbyrån