Av: Maria Ferm, migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet
Miljöpartiet har en vision om en värld utan gränser, där alla har en möjlighet att flytta, men där ingen tvingas fly. En värld där människor kan bo och verka där de så önskar. Tyvärr är vi långt ifrån den verkligheten idag. Människor tvingas fly undan krig, svält och naturkatastrofer.
Därför behöver vi en mer human migrationspolitik i Sverige och i EU. För Miljöpartiet är det helt självklart att vara ett konstruktivt parti som för politiken framåt och arbetar för konkreta förbättringar. Vi har stora visioner och arbetar metodiskt med att ta steg i rätt riktning. Vi tar oss mot vårt idealsamhälle genom att beta av reform efter reform åt rätt håll.
Historiskt sett har både Socialdemokraterna och Moderaterna bromsat en human utveckling för migrationspolitiken, men genom att samarbeta och driva politiken i rätt riktning har Miljöpartiet lyckats åstadkomma förändring med båda dessa partier.
Efter valet 2010 när Sverigedemokraterna kom in i riksdagen fanns en stark oro att utvecklingen skulle resultera i en mer restriktiv flyktingpolitik. För att åstadkomma det motsatta ingick Miljöpartiet därför en ramöverenskommelse med regeringen inom det migrationspolitiska området. Ramöverenskommelsen innehåller långt ifrån allt vi vill genomföra, men samtliga reformer i den går i rätt riktning och gör politiken mer human och mer öppen. Inga reformer gör politiken mer restriktiv.
Dessutom är Sverigedemokraterna nu helt marginaliserade i sin viktigaste fråga. De syns inte i debatten och de får ingen uppmärksamhet för sina förslag. Istället är enskilda ömmande fall i fokus, och det är snarare motståndet mot en inhuman politik som är i centrum. Detta är en utveckling av det politiska klimatet som står i stark kontrast till utvecklingen i övriga Europa med ökad främlingsfientlighet och ett kallare debattklimat.
Vi är inte med och tar ansvar för svensk migrationspolitik för att vi tycker att den är bra. Tvärtom är vi med och ta ansvar för att vi tycker att den i stora delar är förskräcklig. Vi vill se ett slut på inhumana avvisningar, men är ödmjuka inför det faktum att vi inte har en majoritet i riksdagen och därför inte kan förändra all migrationspolitik här och nu. Vissa saker kommer att fortsätta som förut.
Att försöka förändra borde vara ett självklart arbetssätt för ett politiskt parti. Politiska partier skiljer ju ut sig genom att ha ett ansvar att faktiskt få sina visioner att bli konkreta. Politiska partier har ett ansvar att försöka driva igenom sin politik i verkligheten och inte bara prata vackert.
Det enda sättet att kunna förändra migrationspolitiken är genom att få regeringen med sig. Att förändra går inte att göra genom att rösta för utskottsinitiativ och därmed säga upp hela samarbetet med regeringen. Då skulle vi istället frånsäga oss möjligheten att kunna påverka. Då skulle inga av de reformer vi kommit överens om blivit av. Migrationsverkets landinformationssystem skulle inte ses över. Papperslösa barn skulle inte få gå i skola, papperslösa skulle inte få rätt till vård.
Den kommande tiden kommer vi att fokusera på frågan om synnerligen ömmande omständigheter. En bestämmelse som gör att personer som till exempel är svårt sjuka, har varit här länge och har en svår situation i hemlandet, kan få stanna. Bestämmelsen används oerhört restriktivt. Det finns med skrivningar om just synnerligen ömmande i överenskommelsen, men hittills har regeringen ändå varit väldigt hårdnackade i sitt motstånd mot en ändring.
Men till årets statsbudget, som nyligen presenterades, har vi äntligen för första gången fått in tydliga skrivningar om synnerligen ömmande omständigheter: ”Under 2011 presenterades en kartläggning av tillämpningen av bestämmelsen om synnerligen ömmande omständigheter. Enligt kartläggningen tillämpas bestämmelsen på det sätt lagstiftaren avsåg men det var enligt kartläggningen inte möjligt att göra en fullständig jämförelse mellan rättstillämpningen i tidigare och nuvarande system. Det finns därför anledning att fortsätta följa bestämmelsens tillämpning.”.
Det är ett steg framåt. Nu är det viktigt att komma vidare i frågan och faktiskt få till reella ändringar. Men det går inte att göra genom att driva plakatpolitik vid sidan av, utan genom att förhandla.
Maria Ferm är riksdagsledamot och migrationspolitisk talesperson för Miljöpartiet. Besök Marias blogg här