Den förväntade livslängden i Schweiz är nästan dubbelt så hög som i Sierra Leone, spädbarnsdödligheten i Angola är femtio gånger högre än i Sverige och förekomsten av tuberkulos är 439 gånger högre i Swaziland än i Italien.
Det snabbaste sättet för en människa i ett fattigt land att förbättra sin levnadsstandard är att flytta till ett rikt land.
Det är huvudbudskapet i boken ”Migration och utveckling: att resa sig ur fattigdom”, författad av en av Sveriges främsta utvecklingsdebattörer Fredrik Segerfeldt och som idag förhandslanseras i Visby av tankesmedjan Migro.
– Det är dags att börja prata om migration som ett utvecklingsverktyg, som ett vapen i kampen mot den globala fattigdomen, säger Segerfeldt.
I samtalet om global utveckling är det stater som är i fokus. Men utveckling handlar om människor, inte stater.
– Det är varken rättvist eller logiskt att Zambia, Haiti och Laos står så mycket högre upp på agendan än zambierna, haitierna och laotierna. Migration är den största utvecklingsidén som ingen riktigt har prövat. Det är dags att ändra på det, säger Segerfeldt.
Fredrik Segerfeldt är författare, liberal debattör och medgrundare av tankesmedjan Migro. Hans bok Migration och utveckling – att resa sig ur fattigdom lanseras med ett seminarium och mingel idag, tisdagen den 1 juli, kl 15-17, i Svenskt Näringslivs trädgård, Hamngatan 2, Visby.
Kontakt:
Kontakt med författaren Fredrik Segerfeldt: 0708 806 801
Kontakt med tankesmedjan Migro, redaktör Rola Brentlin: +41 79 580 04 06
Kontakt med Hydra förlag, Björn Eltzén: 076 046 60 49
Utvalda fakta ur Migration & Utveckling
- FN:s utvecklingsprogram UNDP konstaterar att migranter från länder med låg mänsklig utveckling som flyttar till rikare länder ökar sin inkomst med i snitt nästan 14 000 dollar, vilket är över tio gånger mer än medelinkomsten i världens fattigaste länder. Migrationen gör också att spädbarnsdödligheten blir i snitt 16 gånger lägre och att skolgången fördubblas.
- Remitteringarna, de pengar som migranter skickar hem till det fattiga ursprungslandet, uppgick i fjol till 414 miljarder dollar. Det är en över tre gånger större summa än det globala biståndet.
- Risken för kompetensflykt, så kallad brain drain, är överdriven. Möjligheten att emigrera gör att fler skaffar sig utbildning än som sedan utvandrar, vilket gör att emigrationens nettoeffekt ofta är en kompetensvinst.
- Enligt Världsbanken skulle en ökning av immigrationen med motsvarande tre procent av den nuvarande arbetskraften i de rika länderna ge en global välfärdsvinst på 308 miljarder dollar, varav 257 miljarder skulle tillfalla fattiga människor.