Det finns många exempel i Europa där etablerade demokratiska partier anpassat både sin retorik och sina politiska förslag efter den organiserade rasismens problembild när den vunnit parlamentarisk legitimitet. Vi vill inte att Sverige ska gå allt längre bort från en human migrationspolitik. Därför är det nödvändigt att vi ser till att inte felaktiga formuleringar får fotfäste i den politiska diskussionen. Det gäller alla politiska partier, även Miljöpartiet.
I Miljöpartiets förslag till nytt partiprogram kan man läsa att vår öppenhet inför omvärlden och människors olikheter är en förutsättning för det gröna samhället. En av grundpelarna i den gröna ideologin är den konsekventa tron på migration som en drivkraft för utveckling. Vi ser inte bara möjligheten att komma till ett nytt land som gynnsam för migranten, utan även för samhället som helhet. Som politiska företrädare måste vi konsekvent stå upp för den bild av alla människors lika värde som en demokratisk politik bygger på, oavsett sammanhang. Det är viktigt att välja vilka problemformuleringar och ordval som ska användas med försiktighet. Det är när myterna befästs och legitimeras som de kan användas.
För i slutändan så handlar det inte bara om ord och utspel, utan om hur vi påverkar samhällsdebatten och konkreta politiska förslag. I flera länder i Europa har politiken radikaliserats med allvarliga efterföljder. I Danmark finns det exempelvis lagar som reglerar under vilka omständigheter som en dansk medborgare får ingå i giftermål med en utländsk medborgare och i Ungern föreslår landets tredje största parti Jobbik, etnisk registrering. Det är när vi ser de allvarliga konsekvenserna av högerextremismens framfart i Europa som det blir tydligt att det är av yttersta vikt att inte acceptera främlingsfientligt betingade uttryck.
Vi ser redan tydliga tendenser till att den svenska debatten är på väg åt fel håll. En ofta återkommande uppfattning i svensk politisk debatt är att invandringen är för kostsam för Sverige. Det är en uppfattning som generellt inte finner stöd hos befintlig forskning på området. Världsbanken räknar med att penningförsändelser, som utvandrare från utvecklingsländer skickat till sina ursprungsländer, uppgick till 372 miljarder dollar år 2011. Det är mer än dubbelt så mycket som OECD-ländernas bistånd vilket landade på totalt 134 miljarder dollar. Robert Guest, som är näringslivsredaktör för den brittiska tidsskriften “The Economist” menar till och med att ett införande av helt fri rörlighet skulle fördubbla världens sammanlagda BNP.
Men till sist så finns det ett argument som väger tyngre än nettovinster och ökad BNP. Vi ser det mänskliga värdet i ett öppet samhälle, och en fri migration. Vi vill ha en värld där alla kan flytta, och ingen tvingas fly. En värld där varje människa både får och har möjlighet till att bestämma hur hon vill leva sitt liv. Därför är vårt nyårslöfte att göra vårt bästa för att se till att rasismen inte vinner ny mark i samhällsdebatten. Låt 2013 bli året då vi alla slår ett slag för en human migrationspolitik.
Erik Lindman-Mata
styrelseledamot Grön Ungdom Gotland
Philip Barnard
språkrör Grön Ungdom Syd
Nils Karlsson
gruppledare och kommunstyrelseledamot för De Gröna i Malmö
Ägarna av denna blogg anser att en konsekvens av fri rörlighet är att välfärdssamhället demonteras. Ni argumenterar för fri rörlighet men säger ingenting om konsekvenserna för det svenska samhället. Att invandrare skickar pengar till sina hemländer är inte en vinst för Sverige (för ni menar knappast att vi skall dra ner på biståndet i motsvarande eller högre grad). Att hela världens BNP kan öka med fri rörlighet betyder inte att det samtidigt kan innebära påtagliga försämringar för Sverige. Att införa fri invandring i Sverige gör knappast någon skillnad, vi har redan nu per capita den största invandringen åtminstone i Europa.