”Frihet handlar både om frihet från yttre tvång och förtryck… och möjlighet att styra sitt liv och välja sin framtid.” Så inleds Socialdemokraternas partiprogram. Vidare i programmet kan man läsa att ”krav som frihet och jämlikhet känner inga nationella eller etniska gränser”.
Ett av de viktigaste valen en människa gör är var man ska leva sitt liv. Få saker har en sådan betydelse för ens framtid som var man är född och vart man har möjlighet att flytta. I dag är det valet för de flesta det som är allra mest begränsat. En flytt från Skåne till Stockholm är oproblematisk, men att ta sig från förtryckets Syrien är betydligt mer komplicerat.
Människans frihet att söka sig dit där hon tror sig kunna skapa ett bättre liv för sig och sin familj borde vara ett självklart mål. Det är en murbräcka mot förtryck, ett redskap för fattigdomsbekämpning och en källa för samhällelig och kulturell förnyelse.
Fri rörlighet har dock visat sig vara kontroversiellt, inte minst inom socialdemokratin. Såväl partiet som dess allierade fackförbund och ledarsidor gör allt för att attackera just den fria rörligheten. Medlemmar i Byggnads fackförbund skanderade ”go home” åt lettiska byggnadsarbetare, LO:s Ingemar Göransson likställde människor från Lettland som jobbade i Sverige med sopor och Marita Ulvskog skrev nyligen en artikel på Brännpunkt med fokus att stoppa invandrare från att arbeta i Sverige. Exemplen är många och de är inga undantagsfall, utan ligger djupt rotade i arbetarrörelsen.
Detta har blivit särskilt tydligt i samband med diskussionen om Centerpartiets nya idéprogram där fri invandring föreslogs. Aftonbladets Daniel Swedin kallar förslaget tokliberalt och hela Aftonbladets ledarredaktion har de senaste dagarna sysselsatt sig med att håna och förkasta förslaget från Centern. Samma ledarredaktion har attackerat Miljöpartiet för dess samarbete med regeringen i syfte att öppna upp Sveriges arbetsmarknad för fler. Att ta ställning för fri rörlighet har aldrig varit aktuellt.
Socialdemokratins inställning är mycket farlig för öppenheten. När Stefan Löfven anklagar arbetskraftsinvandringen för att ligga bakom Sverigedemokraternas framgångar glömmer han vad som förorsakade debatten om invandring som ett problem. Fram till 70-talet var invandringen ekonomiskt lönsam. Utrikes födda halkade inte efter på arbetsmarknaden i den takt de gör idag. Det var socialdemokratin som stoppade arbetskraftsinvandringen till Sverige och började reglera arbetsmarknaden på ett sätt som håller flera grupper utanför, bland annat utrikes födda.
Det är socialdemokratins protektionism som har medverkat till de motsättningar som vi ser idag och det är invandrarna som får betala priset.
Idag, 40 år senare, står vi där igen. Möjligheten att arbetskraftsinvandra till Sverige har öppnats upp och sedan reformen trädde i kraft i december 2008 har över 60 000 personer blivit nya tillskott i den svenska ekonomin. Även om fler reformer behövs så leder arbetskraftsinvandringen till fler företag, fler arbetsplatser och fler möjligheter även för utrikesfödda. Detta är på sikt avgörande för att ändra bilden av invandringen som en röd kostnadspost för staten. En socialdemokratisk regering hotar att sätta stopp för detta.
Under hösten gjorde vi en undersökning bland socialdemokratiska riksdagsledamöter kring deras inställning till arbetskraftsinvandringen. Vi skickade ut ett formulär med mycket enkla frågor: Är ni för fri arbetskraftsinvandring? och Vill ni begränsa den?
Intresset för att delta i vår undersökning var minst sagt svalt och en del arga mail inkom om att frågorna inte går att svara på. Av de svar som kom in är det tydligt att många vill begränsa arbetskraftsinvandringen.
Hoten mot öppenheten bör tas på allvar och det är idag Socialdemokratin som är det största hotet mot den fria rörligheten.
Artikel publicerad i SvD 14/1 – 2013.