Häromdagen gjorde jag en statusuppdatering på Facebook där jag staplade upp positiv statistik kring att det finns många invandrare som bidrar till att göra Sverige bättre. Den fick ganska omfattande spridning och många har undrat var statistiken kommer från. Därför har jag nu utförligt redogjort för detta i 5 separata blogginlägg (se länkarna nedan).
Där bemöter jag även kritik som riktats mot siffrorna, och då särskilt den som kommit från en person vid namn Tino Sanandaji. Detta dels då han var den som kom med de mest sakliga invändningarna, dels då jag förstått/hört att han är en aktiv invandringskritisk debattör som samtidigt är relativt respekterad.
Länkarna ifråga:
När jag skrev min statusuppdatering fick jag direkt kritik för att försöka ”bortförklara invandringens problem”. Det var inte mitt syfte, men jag tänker inte istället vältra över ansvaret på oskyldiga. Svensk migration- och integrationspolitik har misslyckats på flera viktiga punkter och det finns mycket kvar att göra.
Debatten fokuserar dock alltmer kring att skuldbelägga snarare än att problemlösa. Invandrare anklagas för att i större utsträckning vara arbetslösa, leva på socialbidrag och begå brott. Att en majoritet bidrar positivt ignoreras. Ett sådant tänkande bygger på idén om kollektiv bestraffning och i förlängningen kollektivism – en ideologi som förenar socialismen, vänsterfeminism och den s.k. ”extremhögern”.
De formulera alla sin politik utifrån ett sådant bestraffande grupptänkande där alla företagare/män/invandrare institutionellt anses sabotera för anställda/kvinnor/majoritetsetniciteten o.s.v. Det är ett tänkande som bygger på förkastliga moraliska premisser.
Problem relaterat till invandringen härrör till övervägande del i strukturella ekonomiska problem. Inte i att det svenska samhället genomsyras av rasism som den kvasiintellektuella vänstern anser, eller i att det mångetniska samhället är dömt att misslyckas som de främlingsfientliga anser. Hur löser man detta? Inom kort ska jag författa ett blogginlägg på detta tema.
Fredrik Schulte, Riksdagsledamot (M) Blogginlägget finns att läsa här