Debatten om flyktingmottagning är nog den hetaste frågan av alla just nu och media är inte sena att komma med bensin till lågorna. Tror man att detta är en fråga där man antingen är för eller emot invandring så har man redan spelat bort första ronden till SD. Att ledande kommunpolitiker slänger ur sig uppgifter om flyktingmottagandet gör ju inte heller frågan enklare. Min egen partikollega Bo Frank (M) hävdar t ex att ”det är anmärkningsvärt att nästan alla som kommer till Europa kommer till Sverige”. Faktum är att både Tyskland och Storbritannien tar emot fler än Sverige. Och Tyskland tar emot rejält mycket mer än Sverige. 2011 avgjordes 30 404 asylärenden i Sverige, varav 30% fick uppehållstillstånd. Det är inte genom att låta som SD som vi vinner väljarnas respekt, utan genom att vi faktiskt gör något åt de direkta problemen och talar sanning och utgår från fakta i den offentliga debatten.
Sverige har en generös flyktingpolitik. Det finns ingen anledning att hymla med det. Dessutom är det sedan länge välkänt bland världens flyktingar, vilket givetvis fått fler att ta sig hit än vad som annars skulle vara fallet. Är detta ett problem, eller är det rentav en investering? Ja det beror ju helt på vilket synsätt och vilket perspektiv man har. Jag tror att precis på samma sätt som rikspolitiker ibland har svårt att se de lokala konsekvenserna av de beslut de fattar så har många av oss kommunpolitiker ibland svårt att se helheten när vi fokuserar på att få våra budgetar att gå ihop. För mig har politiken alltid handlat om att skapa förutsättningar och minimera byråkrati. Jag tror det är få frågor där politiker lagt sig i detaljer och styrt så mycket som i flykting och integrationsfrågor. Har man ett kort perspektiv så är dessa människor ofta en minuspost i det kommunala årsbokslutet men ser man det på lång sikt så kommer sannolikt alla arbetsföra personer att behövas, inte minst för att ta hand om vår allt större andel äldre.
Samtidigt är det svenska samhället ganska färdigbyggt. Vad menar jag med det? Jo, vi har byggt ett samhälle som är oerhört väl anpassat för dem som befinner sig på ”insidan”. t ex har vi en arbetsmarknad som mer än någon annanstans i världen skyddar de som har ett jobb på bekostnad av de som står utanför. Detta gör att de som kommer hit som flyktingar trots ett generöst bidragssystem, gratis språkutbildning och stor välvilja från myndigheter och organisationer ställs inför vad som troligen är världens högsta trösklar för att komma in på arbetsmarknaden och kunna integreras i det svenska samhället. Till detta ska också läggas att Sverige och svenskarna har en lång tradition av att se människor mer som en del av en grupp än som individer och därför har t ex alla flyktingar genom åren av både vanliga medborgare och myndigheter stämplats som svaga och bidragsberoende.
Det är därför inte särskilt förvånande att såväl mottagande som integration går bättre i länder där arbetsmarknaden är friare och där människor ses mer som individer. Där flyktingarna själva får ta ett större ansvar för sin egen försörjning och där arbetsmarknaden saknar eller åtminstone har betydligt lägre trösklar.
Ett annat tydligt problem är boende. Ofta ser det ut så att rika kommuner som skulle ha råd att ta emot fler flyktingar inte har några lediga lägenheter och de kommuner som har gott om lediga lägenheter har inte de ekonomiska förutsättningarna. Ett flyktingmottagandets ”Moment 22”. Detta kräver självklart större insats från statens sida men flera kommuner borde också kunna hjälpas åt över gränserna att hitta lösningar på boendeproblematiken. Växjö hittills varit en av de kommuner som faktiskt tagit sitt ansvar, men att det inte innebär att vi ska sluta nu utan istället jobba för att fler kommuner är med och delar på ansvaret framöver.
Ulf Hedin
Ulf är Moderat ledamot av Växjö kommunfullmäktige & kommunstyrelse samt ordförande för fritidsnämnden.
Redaktionen: Bo Franks senaste utspel kring flyktingspolitiken kan du läsa om här