Under kommande veckor kommer migro publicera ett kapitel varje fredag ur antologin Lyckad Invandring där 10 forskare skrivit om några av de många positiva exemplen på hur man kan lyckas med invandring. Boken är utgiven av Tankesmedjan Fores.
Första kapitlet heter ”Somalier i Minneapolis och andra goda historier” och är skriven av Benny Carlson som är professor vid ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.
Ladda ner första kapitlet här: Kapitel 1.
Trevlig läsning!
Sammanfattning av Kapitel 1
Vissa invandrargrupper utmärker sig alltså för att ha särskilt svag ställning på den svenska arbetsmarknaden, till dessa hör somalier och irakier. Men det behöver inte vara så. Benny Carlson visade redan 2006 i sin studie av somalierna i Minneapolis, Minnesota, att en grupp som förefaller svårintegrerad på vissa platser
I Minnesota hade somalierna sysselsättningsnivåer på 55-60 procent år 2007 – jämfört med 29 procent i Sverige. Till skillnad från Sverige driver många av somalierna i Minnesota, varav en stor del kvinnor, egna företag. Sådana skillnader ger vid handen att det är något i den svenska ankomstmiljön som till stor del skapar invandrargruppers sämre jobbsituation. Carlson söker möjliga förklaringar i de olika samhällsystem som präglar Sverige och USA. I USA ses etniska gemenskaper inte som utmanare till stat och kommun utan som värdefulla komplement. Det kan i Sverige finnas en övertro till att den offentliga sektorn är etniskt neutral, men för personer med helt annan bakgrund kan den te sig främmande med sitt språkbruk, byråkrati och attityd. Om etniska gemenskaper kan erbjuda några av de integrationstjänster den offentliga sektorn annars står för är det därför olyckligt om dessa ses som utmanare till svenska myndigheter.
En annan god historia handlar om irakier i Järfälla. Information om kommunens arbetskraftsbehov gjorde att dessa matchades bra mot olika flyktinggruppers kompetenser. Dels kom välutbildade irakier till Järfälla på grund av närheten till Stockholm och Uppsalas universitet, dels kom de som kunde erbjuda arbetskraft inom lager- och transportsektorn. Dessutom arbetade kommunen på ett okonventionellt sätt med informella nätverk för att introducera flyktingarna till samhället.
Dessa två framgångsexempel, tillsammans med ett tredje om bosnier i Emmabodas mycket goda arbetsmarknadsintegrering, gör det tydligt att miljön spelar stor roll för hur väl flyktingar lyckas slå sig in på arbetsmarknaden. Det existerar inga universallösningar, utan lyhördhet och flexibilitet är ledord. I somaliernas fall är det självorganisering som varit framgångsrecept, medan det i irakiernas och bosniernas fall förekommit en lyckad matchning av arbetsmarknadens behov och flyktingarnas kompetens.
Jag har svårt för att förstå hur dessa situationer med somalier i USA och Sverige skulle vara jämförbara? USAs invandringspolitik är VÄLDIGT lik Sverigedemokraternas vilket ekonomiskt ”tvingar” individer till arbete och självförsörjning. Skulle du föreslå denna model här skulle rasiststämplarna hagla! Tänk dig själv att föreslå att krav på fläckfritt straffregister i 10 år för att få permanent uppehållstillstånd? Eller vräka familj med barn för att de inte är självförsörjande?
Du tycker inte att du plockar russinen ur kakan med dina exempel? Om Emmabodas kommun lyckats integrera antal bosnier kan det väl ändå inte betyda att bosnierna likväl kan integreras på andra platser? Det är ju som att säga; I Rosengård bor det irakier och integrationen är misslyckad alltså går det inte att integrera Irakier? För varje positivt exempel du get kan jag ju slänga fram ett negativt!