Det här är en replik på Peter Santessons genmäle till min kritik av hans intressanta essä om flyktingpolitikens dilemma. Genmälet uppehåller sig i huvudsak kring hur jag uttryckte mig. Men låt mig ändå sammanfatta min förra kommentars faktiska sakinnehåll i korthet:
- Man missar det viktigaste om man ignorerar flyktingens perspektiv.
- Det som gör fattiga människor fattiga är att de bor i fattiga länder, inte att de är av naturen ineffektiva.
Santesson kritiserar min debattstil. Och han har rätt när han pekar på skillnaderna i stil på texterna. Hans essä försökte förstå. Den var resonerande och sökte svar. Min var en kritik som försökte belysa att han missat det jag anser vara viktigast. Jag uppmuntrar den ambitiösa läsaren att istället jämföra Santessons senaste text, vilket är en kritik av min kommentar. I jämförelse, känns inte min kritik tämligen färglös? Att Santesson behövde använda mer data i sin essä är vidare ganska naturligt. Det enda påståendet av vikt jag gör är att institutioner är avgörande. Det är knappast en vågad hypotes i strid med gängse vetenskap, men en referens till en artikel ur Journal of Economic Perspectives slängdes trots allt in.
Näst därefter kritiserar Santesson sakargumenten i min text, här får jag tyvärr ta mig an punktform.
Vad är en marknadsmässig lön för en nyanländ? Mitt svar är inte ett svar överhuvudtaget, konstaterar Santesson. Korrekt, inför denna fråga står jag (och alla andra?) svarslös, det ligger i sakens natur. Det beror helt på person, omständigheter, och allt annat. Vad jag däremot har en idé om är betydelsen om denna person söker försörja sig i en institutionellt trasig miljö eller inte. Känns inte det trots allt som en relevant poäng i sammanhanget?
Efter god uppmuntran från Santessons så ska jag försöka bena ut vad konsekvenserna är: Att låta flyktingar komma till Sverige från outvecklade länder betyder inte bara att vi tar dem ur fattigdom, rättslöshet eller förtryck, det betyder även att de kommer bo och verka i Sverige.
När de går över den Svenska gränsen får de ett ”place premium”, deras effektivitet och välstånd ökar radikalt. Men att passera en gräns gör inte en analfabet litterat. Det betyder att första generationen flyktingar även fortsatt kommer ha svårt att hävda sig på svenska lönenivåer. För att de ska hitta jobb måste deras löneanspråk anpassas efter deras produktivitet. Det skulle leda till ökade klyftor i det svenska samhället, sannolikt även ökad segregering. Här någonstans antar jag att Santesson menar att jag vunnit argumentet åt honom. Men följderna stannar inte där. Lyft blicken över muren på vår gated community Sverige. I världen (inklusive Sverige) har klyftorna och segregationen i och med vårt flyktingmottagande minskat. Och viktigare, flyktingen och hennes barn får en möjlighet att klättra på samhällsstegen under säkerhet, institutionell förutsägbarhet och allmän rättssäkerhet.
Tyvärr tror jag inte att Santesson har fel när han säger att min internationalistiska hållning är relativt impopulär bland svenskar. Men det är ju därför jag skriver!
Nästa fråga, Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb?, besvarar Santesson och jag helt olika. Anledningen är enkel, Santesson betraktar flyktingproblematiken från svenskens synvinkel, och jag betraktar den igen från en internationalistisk. Att hänfalla till ”trams” måhända var lite tramsigt av mig, när jag var väl medveten om perspektiv skillnaden. Men Santessons invändning om det ”obehagliga” ter lite märkligt när det vi faktiskt talar om är människor som skulle fly till detta så kallade obehag för att just undvika djupt obehag.
Hur skulle man kunna vinna stöd för låglönelösningen? Jag vet inte, men jag jobbar på att komma underfund med det. Att vi bryr oss om de nära och kära än de på avstånd ter sig naturligt, och gäller, precis som Santesson skriver, de flesta. Inklusive mig. Men att härleda ett ”borde” ur detta ”vara”? En läxa vi möjligen kan härleda ur denna insikt är att om man vill att vi ska bry oss om tråkigheter, ska man flytta tråkigheterna närmare. Möjligen en god bieffekt av att vi minskar världens tråkigheter vid flyktingmottagande med andra ord?
Måste även kommentera ”Håna mig på Twitter.” Vad jag vet har jag aldrig nämnt Santesson på Twitter? Och har jag nämnt honom tidigare har det i sanning varit i beundrande ordalag.
Min kritik ”rör sig sedan från det irrelevanta till det insinuanta.” Låt mig börja med att göra min ”pösmages” utspel om att karaktären på motfrågorna varierade mellan lösningstyperna mer explicit.
Karaktären hos motfrågorna till låglöneslösningen är att de från det givna perspektivet är tillräckligt öppna för att vara från svåra till omöjliga att svara på. Motfrågorna till åstramningslösningen är däremot just ”små rundningsmärken”. Den andra motfrågan ter sig åtminstone för mig som ett argument för snarare åstramning (inte panikstopp). Mina kommentarer till åtstramningslösnings motfrågor var också annorlunda, de syftade blott till att synliggöra karaktärsskillnaden i motfrågor.
Tyvärr måste jag grotta ned mig i formuleringsdetaljer här, Santesson menar att jag går på häxjakt mot honom när jag skriver, ”Svenskarna tycks enligt SOM-institutet vara för humana och rättfärdiga för att acceptera åtstramningslösningen konstaterar Santesson.” Hur Santesson läser detta så att det betyder ”Santesson är inte rättfärdig och human” förstår jag inte.
Återstår att kommentera min avslutande ”riktigt stor[a] cymbalkrasch[:]” ”Santesson ger dock ett par förslag på hur vi kan rädda åtstramningslösningen från denna kniviga sists,” skrev jag, och kallade därmed det han tydligen hade menat som retoriska frågor för ”förslag”. När jag läser dem tycks de mig som förslag på hur man skulle kunna tänkas komma runt denna problematik. Hade inget uppsåt att missuppfatta, läsaren, jag alltså, är helt enkelt ”fullständigt dum i bollen”.
Slutord
Förhoppningen är, och var, att perspektivet i flyktingdebatten inte enkom är svenskens. Och att lyfta fattigdomsbekämpningsaspekten av migration generellt. Vore kul med ett debattutbyte om detta! Och om min debattstil…, ja, lite färg användes bitvis. Men ”häxjakt”, ”hån” och ”fars”? Möjligen har jag bjudit på lite ”pösmage”.
Bra repilk! Intressant diskussion att följa.