I tisdags publicerade Dagens Nyheter en artikel om hur det gått för de ensamkommande flyktingbarn som beviljades uppehållstillstånd under 2006. Artikeln bygger på deras ställning i Sverige 2010 – alltså endast 4 år senare. Slutsatsen är att barnen klarat sig mycket dåligt.
Ensamkommande flyktingbarn är en utsatt grupp. Dels kommer barnen till Sverige ensamma, utan föräldrar och en grundläggande trygghet; dels är barnen ofta från länder utan fungerande skolsystem vilket gör att barnen har mer än språk att ta igen för att kunna hänga med sina studiekompisar.
Att göra uppföljningar av hur det har gått för dessa barn är viktigt, inte minst för att utvärdera dagens insatser och förbättra dem. DN är de första som gör en uppföljning vilket är välkommet.
Dock är språket och vinklingen som DN valt olyckligt och ger en felaktig bild av barnens utveckling i förhållande till deras bakgrund och villkor. Slutsatsen av hur dessa barn klarat sig i Sverige är grundad på den förväntan som sätts, vilken i detta fall varit journalistiskt styrd.
Artikeln igenom jämför DN dessa barn med gruppen svenskar i samma ålder. Förväntan på flyktingbarnen blir alltså att de ska prestera jämt med genomsnittssvensken både vad det gäller inkomst och utbildning. Detta efter fyra år i ett nytt land och ofta utan någon tidigare utbildning. Naturligtvis är detta ett ouppnåeligt mål för flertalet.
2006 beviljades 316 barn uppehållstillstånd. 2010 var 268 av barnen myndiga. DN har valt att titta på faktorer som inkomst, skulder hos kronofogden samt studier.
Om vi börjar med att titta på högre studier skriver DN att endast 30 av barnen har gått vidare till högre studier. Det motsvara strax över 11 procent av gruppen. Samtidigt har hela 24 procent finansierat studier genom CSN. Vilket betyder att var 4:e barn studerat i någon form. Självklart är det fler svenskar som studerar vidare än ungdomar som just kommit till Sverige. Att det ändå finns en minoritet som läser avancerade utbildningar trots nytt språk och en brokig utbildningsbakgrund är väl snarast det sensationella.
Vidare konstaterar DN att ”Endast i några få undantagsfall klarar de nu vuxna barnen att försörja sig själva eller att studera vidare.”
Tittar man på DNs egna uppgifter har 112 personer deklarerat en inkomst och är i egen försörjning. Det betyder att över 40 procent av gruppen har klarat att skaffa sig en egen inkomst på fyra år. Ungdomsarbetslösheten i Sverige uppgår till över 20 procent. Trösklar till arbetsmarknaden är höga för alla unga i Sverige, men de är betydligt högre för unga som nyligen kommit till Sverige.
Siffrorna som DN redovisar är korrekta och ska självklart redovisas i dess riktiga form. Det vi reagerar på är utifrån vilka faktorer man väljer att analysera resultaten samt hur man presentera olika siffror. Som exempel, jämför paragrafen om högre studier med den om skuldsättning. Andelen som har studerat vidare är större än den som har skuld hos kronofogden. Läser man texten tycks bilden motsatt. ”Endast 30 av barnen har gått vidare till högre studier”, skriver DN, som senare fortsätter, ”många [dras] med skulder hos Kronofogden”.
Resultaten ska inte självfallet inte romantiseras. Mycket finns kvar att göra för att fler ensamkommande barn ska få ett bra liv i Sverige med både studier och arbete. Inte heller ska grupper behandlas som offer även om de dras med jobbiga bakgrunder. Krav och förväntningar är ofta både rimligt och av godo.Dock är det frågan om det verkligen är rimligt dra slutsatsen att flyktingbarnen inte klarar sig i Sverige baserat på deras fyra första år i landet. Det hade varit intressantare om resultaten ställts i förhållande till barn med någorlunda lika socioekonomiska förhållanden, exempelvis barn med bakgrund från barnhem.
Journalister har en viktig uppgift i att granska samt att fånga läsarens intresse för texten. Att ett misslyckande är mer intressant än en positiv nyhet, bör dock inte vara grund för en texts vinkel.
Avslutningsvis är det viktigt att komma ihåg att uppehållstillståndet i Sverige är ett frikort från förtryck och misär för dessa barn. Många av barnen har mist sina föräldrar, blivit utsatta för tortyr och haft knapp tillgång till mat. Deras nya svenska liv, men eller utan universitetsutbildning, är ett stort socialt steg uppåt.
Vad anser du om att ensamkommande barn är en fruktansvärt dyr form av invandring?
Ett barn kostar uppskattningsvis över 3000 kr per DYGN.
Är det verkligen rimligt?
Vi tog emot 3000 ensamkommande barn förra året. Det blir alltså runt 9 miljoner kronor. Om dagen.
Hur ska samhället någonsin få tillbaka de pengarna?
Dom är ensamma när dom kommer men inte alltid ensamma.
Dom säger att dom är barn när dom kommer men är inte alltid barn.
Det tycker jag är viktigare att diskutera än detta.
Vi säger att en och samma person enligt ovetenskapliga metoder är
16 år (okulärt/intervju, Grekland)
18 år (”skelettålder”, Italien)
27 (”tandålder”, Norge)
<18 ("okulärt", Sverige)
(uppgifter från en läkare som föreläste om papperslösa på Malmö högskola)
Du tolkar förmodligen dessa siffror som att vi bara ska avvisa alla vid gränsen för att vi inte kan veta säkert vem som är "barn" – dvs juridiskt ett barn under 18 år. Å andra sidan finns argumentet att det vilar en enorm rättsosäkerhet för personen som flytt – i att en så godtycklig bedömning görs kring deras ålder. Men bortom en diskussion om tvivelaktiga metoder som "tand- eller skelettålder" finns andra frågor..
Om du för en stund utmanar dig själv i att skaka liv i en kanske inslumrad inlevelseförmåga, nyfikenhet och empati – så ponera följande:
Säg mig, varför är det så viktigt att veta om en ung människa som vandrat långt genom svårigheter och förlorat det mesta och de flesta i sin närhet längst vägen, är 16 år eller strax över 18? Vari bottnar den triumf och hedersuppgift du känner i att motbevisa att "skäggbarnen" faktiskt är 19 och inte 15 ?
Har du någonsin talat med en människa som flytt från sitt land i ung ålder? Har du någonsin hört en personlig berättelse bakom de siffror du så gärna slänger dig med?
Återkom med ditt svar efter du har gjort det.
Enligt Migrationsverket togs 2657 barn emot förra året (http://www.migrationsverket.se/info/418.html) I och med att en av dina premisser är felaktig så är det rimligt att de andra också är det och därmed är det orimligt att ägna tid åt att besvara en fråga utan källor till matrialet som frågan försöker finna svar på.
Svara du seriöst på reclaims uttalande eller vart det en allmän kommentar till artikeln?
Detta måste vara den mest IQ befriade meningen i på hela sidan.
-”I och med att en av dina premisser är felaktig så är det rimligt att de andra också är det..” Om en av premisserna innehåller ett (grovt) men ändå avrundningsfel påverkar inte det andra premisser. Håller med dig om att han bör hitta källor för sitt påstående men om du nu anser dig din argumentation vara av en sådan ”högklassig” precis standard, är du välkommen visa vägen genom att själv finna nåt underlag för nåt.
Titta på Asylmusikalen i Malmö 14 december – då kanske siffrorna & ”premisserna” blir lite mindre viktiga för dig och medmänskligheten mer central!
Visst, 2500 barn då. Kostnaden är dock densamma. Ett par tusen kronor per dag/barn.
Vad bra att du uppmärksammar detta! Väldigt välskrivet och nyanserat.
Jag reagerade också på artikelns vinkel och inte minst bilderna på dessa individer i klungor – utpekade och inringade som boskap.. det gav kalla kårar helt enkelt. Oavanstående kommentatorer borde se teaterproduktionen Asylmusikalen (No border musical) där ungdomar som varit papperslösa i Sverige får tillfälle att göra sina egna röster hörda och berätta sina historier – kanske, men bara kanske kan det ge er en lite ny syn på livet och på hur lyckligt lottade ni själva är. Premiär i Malmö den 14 december!
det är helt åt helvete att flyktingmottagandet organiseras som vilken marknad som helst . Med påföljande ocker och övervinster.