Av Per Tryding, vice VD Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Internationell ekonom, Ph.D.
Perioder av tillväxt sammanfaller ofta med social rörlighet och omprövning. Ett ofta använt exempel är sextiotalet och ingenstans var kanske detta mer fallet än i USA. Frågor om jämställdhet svepte över den politiska agendan och hundra år efter amerikanska inbördeskriget skrev president Lyndon B. Johnson under en ny medborgarlag; the Civil Rights Act of 1964. Denna innebar bland annat att diskriminering beroende på kön, etnicitet och religion i alla offentliga inrättningar i USA förbjöds (title ii). Lagen initierades under Kennedy men var kontroversiell och i senaten hölls den på halster i två månader genom maskning och filibustrande. Bland annat påpekades att Washington inte kan lägga sig i vad som sker på offentliga platser i delstaterna, eftersom det skall regleras i varje delstats eget rättssystem. Men vita huset gick runt detta. Federationen kan nämligen lagstifta om sådant som har relevans för affärer och handel mellan staterna. Därför siktade lagen på att förbjuda diskriminering överallt där det fanns tjänster eller produkter som uppstått genom affärer över delstatsgränserna. I en modern integrerad ekonomi betydde det såklart hundra procents träff för lagen.
Tolerans och tillväxt
Poängen är uppenbar. Affärer och diskriminering går inte ihop. Tolerans är en förutsättning för affärer och handel.
Detta samband är om möjligt ännu tydligare idag än på sextiotalet. Idag talar många om att vi lämnar industrisamhället bakom oss och går in i en ny ekonomisk struktur baserad på avancerad kreativ kunskapsproduktion. Strukturerna överlappar, men det går att se skillnader i hur dessa ekonomier är sammansatta. Infrastrukturen går från att stödja begränsad rörlighet, till närmast obegränsad. I industrisamhället klarade många sig på grundskola, specialisterna var få och samhällets utbildningsklyfta var bred och djup. Idag har flertalet tolv till femton års formell skola, det finns många specialister och utbildningsklyftan är mindre. Ramverken som var nationella är nu allt mer kontinentala eller internationella. Men till detta kommer också värderingar som omfattar flertalet i samhället. Det går förstås att debattera hur värderingarna och strukturerna påverkar varandra, men det tycks vara så att ett materiellt orienterat samhälle fokuserat på produktion skiljer sig från ett samhälle där hög material standard tas för given. I en postmaterialistisk struktur ökar andelen jobb med stort utrymme för kreativitet och kunskapshantering och värderingarna förändras.
En sådan värdering som ses som central för ett kunskapssamhälle är tolerans. Tankefiguren är enkel och tydlig. När allt fler lever på kreativ kunskap och färdigheter är öppenhet för idéer viktigt. Och eftersom idéer alltid bärs av människor blir det effektivt att vara tolerant också mot andra människor.
Horisontell och vertikal integration
Men samtidigt med denna strukturella omvandling i ekonomin pågår två slags integration. Den enda är en slags ”horisontell” integration mellan hela marknader. Här handlar det om att ganska brett harmonisera hela samhällsystem för att skapa gemensamma marknader. Detta bygger till viss del på geografisk närhet. EU:s inre marknad är ett exempel på detta, där hela ekonomier smälter samman till en gemenskap. Den andra är en slags ”vertikal” integration där inflyttade ofta från andra världsdelar slår sig ned mer eller mindre frivilligt i ett nytt land. Har handlar det om att integrera och öppna sociala och ekonomiska hierarkier i befintliga samhällen. Termerna är hemmasnickrade och låter måhända lite sterila, men de försöker fånga skillnaderna mellan olika sorters integration till följd av ökad öppenhet.
Ingen annanstans i Norden är detta mer märkbart än i Öresundsregionen, alltså den framväxande gemensamma region som består av Sydsverige och Köpenhamnsområdet. Här är den inre marknaden lokal och praktisk. En gemensam arbetsmarknad och bostadsmarknad växer fram. Därtill kommer att infrastruktur brukas gemensamt och påverkar beslut och distribution. Det tydligaste exemplet är Copenhagen Airport. Samtidigt finns många invandrare och nya svensk/danskar och mötet är inte oproblematiskt.
Båda dessa processer innebär tydlig förändring och möter olika former av motstånd. Men medan acceptansen och intresset för ”horisontell” integration tycks öka, så är detta inte nödvändigtvis fallet avseende ”vertikal” integration. I Malmö har detta tagit sig direkt tragiska uttryck i form av antisemitism och till detta kommer ett kännbart socialt och ekonomiskt utanförskap.
I grund och botten är detta frågor där värderingar spelar en stor roll. Därför har Handelskammaren i ett forskningsprojekt genomfört stora enkäter bland unga vuxna (18 år) i hela Öresundsregionen kring deras värderingar avseende arbetsliv, boende, utbildning, fritid men också sådant som tolerans. Denna grupp anses intressant eftersom värderingar ofta tycks formas varaktigt i de unga vuxenåren.
Tolerans har uppmätts genom att de tillfrågade svarat på vem de inte kan tänka sig som granne. Alkoholister, ogifta par, homosexuella, immigranter, judar, araber eller romer? Svaren tyder på hög tolerans överlag vilket alltså skulle tyda på denna generations värderingar är i samklang med en så kallad kunskapsekonomi. Men på skånska sidan finns en grupp som är uttalat intoleranta mätt på detta sätt. Denna grupp består av unga män med yrkesinriktad utbildning, där toleransnivåerna för vissa grupper är uttalat låga, exempelvis avseende aids-sjuka, romer, muslimer och judar. Sett som andel av hela urvalet av alla 18åringar utgör denna intoleranta grupp män omkring tio procent. Till största delen bor dessa utanför Malmö. I Storköpenhamn återfinns inte detta mönster bland de tillfrågade ungdomarna. Hur det ser ut i övriga Sverige för denna ungdomsgrupp är inte känt men andra data, som valundersökningen VALU, kan tyda på att det är ett unikt regionalt fenomen.
En tydlig minoritetsgrupp har alltså värderingar som passar dåligt med den framväxande ekonomiska kunskapsekonomin och är uttalat intolerant. En industrisamhällets motståndsficka.
Men när vi frågar om integrationen mellan Själland och Skåne finns ingen liknande grupp som ställer sig tveksam eller är motståndare. Här har intresset för integration ökat över tid mätt som andelen som kan tänka sig att själva bo, arbeta eller studera på andra sidan sundet.
Utveckla verktygslådan
Trots att så mycket återstår att göra verkar det som om den ”horisontella” integrationen funderar bättre än den ”vertikala” i Öresundsregionen. Det finns säkert många skäl till det, men det kan vara värt att reflektera över om det finns något att lära eller överföra här. Så vad har visat sig avgörande för horisontell integration i Öresundsregionen?
Det mest uppenbara är såklart investeringar i fysiska anläggningar, främst Öresundsbron och därefter metron i Köpenhamn och citytunneln i Malmö. Bortsett från den praktiska funktionaliteten dessa innebär finns också ett underliggande budskap bakom dessa satsningar. Samhället ställer sig tungt bakom integrationen med stora investeringar. Att dessa visserligen generar överskott förtar inte känslan av ett givet förtreonde. Bostadsområden, deras uppkoppling med stadsregionen i stort är exempelvis viktiga frågor. Utan denna typ av investering är det troligen svårt att komma vidare.
Till detta kommer det svengelska begreppet committment, engagemang. Detta verkar betydligt strakare hos samhällets ledarskap i bred mening när det gäller horisontell integration av marknader än vertikal integration av invandrare. Självklart spelar sådant en stor roll.
Överallt i världen är utbildning en biljett till social och ekonomisk utveckling. Även om de behöver utvecklas så finns numera både resurser och system för horisontell integration, men hur bra fungerar detta när det gäller att skapa social mobilitet för invandrade? Utbildning är oftast lönsamt för samhället men det måste göras tydligare också för studenterna, yrkesvägarna behöver kommuniceras mycket bättre och så måste såklart det svenska skolsystemet förbättras i sig. Satsningar här har sannolikt god avkastning.
Sedan handlar det om regler. På detta område är politiken i särklass sämst när det gäller integration. Men det har åtminstone gått att flytta en del av de allra värsta olämporna vad gäller regler över Öresund som att både Sverige och Danmark ville kräva in skatt för samma inkomst. Men insikten om att ett regelverk byggt för statiska liv inom en nation fungerar illa i ett internationellt mobilt samhälle är viktig. Här måste vi våga bryta upp tabun. Experimentet i Sverige med ekonomiska zoner är ett exempel, men det kommer att behövas fler och mer permanenta tilltag. Vi bör överväga också sådant som känns ovant. I USA är det exempelvis vanligt med så kallade civil service exams för att undvika diskriminering och underlätta för dem som saknar kontakter. Man får exempelvis jobb i staten New York beroende på hur man klarar ett inträdestest. EU har samma princip för tjänstemän. Det har också nackdelar, men det går att testa i liten skala och utvärdera.
Detta är övergivande områden och inte färdiga lösningar. Men det är ungefär så här verktygslådan ser ut. Vi måste investera och se över våra vanor och regler. Det handlar om att både vara otålig och att inse att denna typ av strukturella utmaningar också har lång tidshorisont. Men de kommer inte att försvinna utan insatser. I sextiotalets USA såg man relationen mellan rörlighet, tolerans och välstånd. Sambandet har aldrig varit starkare. Ökande mobilitet över gränser är här för att stanna.
Mer om Civil rights act
http://www.judiciary.senate.gov/about/history/CivilRightsAct.cfm
Mer om civil service test (concours)
http://www.cs.ny.gov/jobseeker/public/index.cfm
http://europa.eu/epso/index_sv.htm
Texten bygger på en presentation vid Bertil Ohlininstitutet och European Liberal Forum konferens Migration och Social mobilitet.
Pingback: Mobiliteten här för att stanna | Handelskammarens blogg om näringsliv och samhälle