Nu publicerar vi andra kapitlet ur Fores bok Lyckad Invandring som behandlar ankomstortens betydelse för sysselsättningen bland utrikesfödda.
Kapitlet är skrivet av Jan Ekberg, professor i nationalekonomi och verksam vid Centrum för arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO), Linnéuniversitetet. Han är vice ordförande i forskarämnekollegiet i nationalekonomi och har arbetat som referee till flera internationella ekonomiska tidskrifter.
Läs kapitlet här: kapitel 2
Sammanfattning av kapitel 2
Enligt Jan Ekberg kan det sätt som svenska myndigheter tar emot flyktingar visa sig helt avgörande för deras framgång på arbetsmarknaden. Med rätt mottagande kan sysselsättningen bli mycket hög. Ekberg fick möjlighet att göra jämförelser bland de bosnier som fick uppehållstillstånd 1993 och 1994 och som spreds ut av dåvarande Invandrarverket enligt den så kallade »Hela Sverige«-politiken. Därmed kunde han jämföra olika resultat av olika kommuners sätt att ta emot personer med samma bakgrund. Undersökningen visade på enorma skillnader: 1999, cirka fem år efter bosniernas ankomst till Sverige, skiljde sig sysselsättningen bland män från 37 procent i Malmö kommun till 90 procent i Småföretagardisktriktet (Gnosjöområdet) i västra Småland.
Småföretagardisktriktet/Gnosjöområdet lyfts av Ekberg fram som det stora föredömet på lyckad flyktingmottagning, med hög invandring och hög sysselsättning bland invandrarna, över 86 procent bland bosniska män och kvinnor. För hela den utrikes födda befolkningen finns ett liknande mönster. 2002 var 63 procent av invandrarna i förvärvsarbetande ålder sysselsatta. I Småföretagardisktriktet/Gnosjöområdet var siffran 78 procent och i Malmö kommun 48 procent.
Ekberg påminner ocskå om att sysselsättningen bland invandrare inte alltid varit lägre än för den inhemskt födda befolkningen, utan fram till mitten av 1970-talet tvärtom var högre. I Malmö var till exempel sysselsättningen i stort sett densamma bland utrikes och inrikes födda fram till slutet på 70-talet. Även när det gäller invandrares barn – så kallade andra generationens invandrare – har utvecklingen gått åt fel håll. De som fötts i Sverige på 40-, 50- och 60-talen har en god ställning på arbetsmarknaden, i vissa fall bättre än för personer med svensk bakgrund. De födda på 80-talet och med föräldrar födda utanför Europa ser dock ut att ha större svårigheter att ta sig in på arbetsmarknaden.
De regioner som uppvisar goda sysselsättningssiffror har generellt haft ett bra arbetsmarknadsläge, ett gott företagsklimat och ett välfungerande lokalt flyktingmottagande. Dessutom har arbetsmarknaden kunnat erbjuda jobb som inte krävt »Sverige-specifika«-kunskaper, till exempel inom tillverkningsindustrin. Skulle alla delar av Sverige nå samma framgångar som de småländska småföretagarkommunerna skulle invandringen ge ett kraftigt tillskott till statskassan.