Radikalt förslag av en tokliberal idéprogramsgrupp? En Stockholmsordförande som spårat ur? Galen politik som helt saknar röstunderlag?
Nej. Det är faktiskt ett ställningstagande som Centerpartiet har sedan länge i migrationsfrågan. Ett ställningstagande som nu lyfts och förtydligas i förslaget till nytt idéprogram – och som förvånande nog väcker ramaskrin från vissa inom partiet. Det är ju inte utan att man undrar var dessa högröstade herrar befann sig i så fall när man beslutade om dagspolitiken.
Det är dock oerhört viktigt att skrivningen kommer med i det kommande idéprogrammet, som ska behandlas av en extra partistämma i mars. Dels för att det helt enkelt är rätt. Dels för att partiet behöver det opinionsmässigt.
Det första skälet är självklart det viktigaste. Begränsningar i människors fria rörlighet tvingar dem att stanna kvar i länder där de förtrycks och hindrar dem från att skapa sin egen lycka där de tror att det skulle gå som allra bäst. Det står dock redan klart för de flesta liberaler. Vad som kanske är intressantare att debattera är utrymmet i opinionen för åsikten.
Ett av argumenten som använts emot förslaget är nämligen att det skulle vara otaktiskt rent opinionsmässigt – underförstått eftersom Sverigedemokraterna ökar i opinionsundersökningarna. Det resonemanget innehåller två felslut. Det första är att en ökning i opinionsundersökningarna skulle betyda att partiet får medhåll för en restriktivare invandringspolitik hos 96 % av folket, och att det därmed vore självmord att inte anpassa den egna politiken till deras. Den andra är att väljare inte uppskattar lite ideologisk ryggrad, eller för den delen kan övertygas av god argumentation.
I ett Sverige där allt fler partier av taktiska skäl drar sig mot mitten blir det också allt svårare för väljarna att urskilja faktiska skillnader – och att övertyga dem om att något av de mindre partierna faktiskt är värda att rösta på. Det enda rimliga för ett parti som försöker profilera sig är därför att röra sig från en position där varje politiskt ställningstagande föregås av ett noggrant uppmätande av åt vilket håll vinden blåser och faktiskt agera utifrån principer istället. Det kanske inte gör att man plockar hem en majoritet av väljarna, men det gör inte trianguleringen heller. Den som släpper opinionsjakten har också en möjlighet att verka opinionsbildande – och det om något är vad svensk politik saknar idag.
När Göran Persson krävde övergångsregler vid utvidgningen av EU gjorde han det med precis samma argument som används mot fri invandring nu. Den gången ställde sig Maud Olofsson och Centerpartiet upp och protesterade. Låt oss göra det igen.
Hanna Wagenius är ordförande för Centerpartiets Ungdomsförbund
Grattis till 3% i nästa val. Vansinne
Hanna, jag hörde och såg en intervju med dig i ett av våra nyhetsprogram i SVT.
Du framförde då dina ultraliberala teorier.
På fråga från reportern ”tror du att du får med dig centerpartister ute i landet på detta eller riskerar C att förlora väljare”?
Ditt svar var kort och koncist: ”för de som inte gillar detta, finns det andra partier att rösta på”? Jag hoppas att jag hörde fel!
Hej Hanna! Jag har en känslig fråga till dig, en fråga som är så pass känslig att den kanske inte ens får publiceras. Med rätta tycker man ju att Sverigedemokrater som tror på Eurabia teorin med dagens svenska invandringspolitik är ganska paranoida. Om ni däremot på sikt skulle få igenom fri invandring skulle flyktingsströmmarna bli flerfaldigt större. Vi skulle på sikt kunna få en betydande minoritet av muslimer i Sverige. Som bekant råder det krig eller starka spänningar överallt där muslimer blandas med en annan grupp. Från Filliperna och Burma till Nigeria, Egypten och Balkan i europa. Har inte ni en skyldighet att bemöta de här farhågorna? Vad skulle ni göra för att motverka såna spänningar?