Dilsa Demirbag-Sten skriver i Dagens Nyheter om hur vissa antirasister utgår från debattörers hudfärg för att avfärda deras teser. Utsatthet ska aldrig viftas bort, men att en debattör kommer från en trygg miljö gör inte argumenten ogiltiga.
Ens egna aldrig så svåra erfarenheter legitimerar inte förakt för andra människors erfarenheter och deras utsträckta hand. En svensk född och uppvuxen i en trygg miljö kan inte dela min molande känsla att allt kan gå åt helvete när som helst. Flyktingskap sätter spår. Jag å andra sidan vet inte hur det är att leva med missbrukande föräldrar eller hur det är att vara mobbad på skolgården. Om vi inte ser en medmänniska i alla, vad är vi då för människor?
Läs hela artikeln här!