Gästinlägg av Aaron Israelson: De sociala turisterna

Vi vill inte ge dem bidrag. Därför får de inte heller jobba. Aaron Israelson, chefredaktör på gatutidningen Faktum, om varför hetsen mot Europas romer, de så kallade tiggarna, är det allra största hotet mot den fria rörligheten inom EU. 

Den 23 april i år sprättade EU-kommissionären Cecilia Malmström, med ansvar för inrikesfrågor, upp ett brev. Samma brev var även adresserat till hennes kollegor justitiekommissionär Vivianne Redding samt arbetsmarknads- och socialkommissionär László Andor. Signaturerna tillhörde inrikesministrarna i fyra medlemsländer – Tyskland, Storbritannien, Österrike och Nederländerna. De krävde att övergångsreglerna, som i dessa länder fram till i januari 2014 hindrar EU-medborgare från Rumänien och Bulgarien att söka jobb, skulle förlängas.

Inrikesministrarna hävdar i brevet att den sociala turismen – ”benefits tourism” – är ett stort problem. De pekar inte specifikt ut romer från de nya EU-länderna, men mellan raderna går budskapet inte att ta miste på. Brittiska tabloider har varit mindre finkänsliga: ”Rumänska zigenare i socialbidragskupp” lät exempelvis en rubrik i Daily Mail meddela.

Kommissionen lät sig lyckligtvis inte imponeras av anekdotisk bevisföring och illasinnade rykten, nu upphöjda till fyra medlemsländers officiella politik gentemot EU. I ministrarnas brev nämndes inte ett enda konkret exempel.  – Det finns inga siffror i brevet. De nämner fenomenet, men det finns ingen fakta eller statistik som illustrerar frågan de lyfter, konstaterade Jonathan Todd, talesperson för kommissionen.

Men viktigt var det ändå för de fyras gäng att inför det intalade hotet om en socialbidragsinvasion fortsätta förhindra romer från de nyare EU-länderna på Balkan att, hör och häpna, söka jobb. Go figure.

Också i Sverige var det liv i luckan om övergångsregler. Den minnesgode erinrar sig hur dåvarande statsminister Göran Persson kring årsskiftet 2003/2004 varnade för vad som komma skulle när de nya medlemsländerna skulle släppas in i unionen 2007. Arbetskraftsinvandring vill vi ha, men inte social turism, sa statsministern. Tack vare dåvarande centerledaren Maud Olofsson blev det inga svenska övergångsregler.
Men också här har svenska myndigheter gjort sitt bästa för att hålla de fattigaste EU-medborgarna borta från arbetsmarknaden.

Radioprogrammet Kaliber följde i våras en romsk kvinna från Rumänien, som bodde i ett tält utanför Göteborg, till arbetsförmedlaren som förklarade att hon inte kunde registrera sig som arbetssökande utan ett samordningsnummer, en motsvarighet till personnummer. Problemet är bara att man som privatperson inte kan ansöka om ett sådant nummer – det måste en myndighet, i det här fallet Arbetsförmedlingen, göra åt dig.

Rutinmässigt har arbetsförmedlare runt om i landet tidigare valt att inte upplysa arbetslösa EU-medborgare om det, utan i stället avvisat dem. Därmed bidrog alltså Arbetsförmedlingen, åtminstone fram till nyligen när det gick ut nya direktiv, till att effektivt stänga dörren för romer och andra hemlösa EU-medborgare till den ordinarie arbetsmarknaden. I brist på andra jobb, och till och med berövade möjligheten att söka dem, har Balkanromerna varit hänvisade till att tigga på gatorna i andra EU-länder.

Sedan justitieminister Beatrice Ask i vintras ställde sig bakom den moderata trygghetsarbetsgruppens förslag om att förbjuda organiserat tiggeri har också den försörjningsvägen utsatts för allt hårdare attacker av politiker på nationell och lokal nivå. Nu senast Eva Solberg, ordförande för moderaterna i stockholmsförorterna Enskede, Årsta och Vantör, som under en debatt i Aktuelltstudion häromveckan hävdade att hon ville förbjuda tiggeriet för att hon bryr sig om romernas försörjning.
 
I själva verket placerar sig Eva Solberg, med sitt bakom new speak maskerade förslag, i en lång tradition av antiziganism – med siktet inställt mot romernas möjlighet till egen inkomst.
När romerna först kom till Europa på medeltiden var de livegna och i Rumänien upphörde slaveriet först 1864. I många europeiska städer införde man under 1700- och 1800-talen förbud mot kringresande cirkussällskap, mot ambulerande försäljning (nu senast på tapeten i svenska Västervik, sommaren 2013), man tvingade romerna att bli bofasta och slog sönder deras traditionella sätt att leva på. Så sent som häromåret införde det rumänska parlamentet en straffskatt på spådamer.

Och nu ägnar sig alltså svenska moderatpolitiker åt att jämföra tiggeri – romernas traditionella sätt att familjevis organisera sin överlevnad på – med maffia och ropa på förbud. Det syftar förstås, liksom Tobias Billströms nya hårdare visumregler för de ännu inte EU-anslutna länderna på västra Balkan, till att hejda specifikt romerna från att komma hit.

2011 satte EU stopp för vissa medlemsländers praxis att massdeportera romer tillbaka till Rumänien och Bulgarien. Tidigare hade Frankrike, men också Tyskland och Sverige tvångsavvisat EU-medborgare på löpande band. Nu står den fria rörligheten inom den europeiska unionen på nytt under attack. Men måltavlan är egentligen de som behöver den mest. Även Sverige, det EU-land där stödet för den fria rörligheten är som starkast, är en krigszon. För tio år sedan var det socialdemokraten Göran Persson som pratade om social turism. Nu har det nya regeringsbärande partiet tagit över stafettpinnen.

Det är inte på något sätt nytt att principer prövas som hårdast när det blåser snålt. Och det förvånar förstås inte heller att det är Europas mest utsatta, förföljda och hatade minoritet som hamnar i skottlinjen. Men grunden för den viktigaste principen inom EU-samarbetet är just att medborgarna ska kunna flytta till andra länder i jakten på försörjning under kristider. För romerna är den fria rörligheten deras bästa, och förmodligen enda, vän. Att den principen nu utmanas också av i grunden invandringsvänliga och EU-positiva politiker i unionens kanske ekonomiskt starkaste medlemsland är en skamfläck för Sverige och moderaterna. 
 
 Aaron Israelson är chefredaktör på gatutidningen Faktum, som säljs av hemlösa och andra i socialt utanförskap. Däribland ett 70-tal EU-romer.

aaron

This entry was posted in Migration. Bookmark the permalink.