Bernard Bouveret var bara 16 år gammal när han började operera som människosmugglare inom Europa. Han ingick i de komplexa nätverk som smugglade tusentals judar undan Hitlers förintelsemaskin in till Schweiz.
En självklar hjälteinsats, skulle många säga. Men det har inte varit självklart att se Bouveret som en hjälte. Det skulle ta 70 år innan hans gärningar skulle bli erkända och först förra året upprättades ett monument till hans och andra smugglares ära.
Bouveret var aktivist, hans gärningar hade ett tydligt syfte av att hjälpa – men likt många andra tog han betalt för sina tjänster. Det är just betalningen som ger hjälteauran en törn. Kanske är det därför det dröjde så många år innan Schweiz bestämde sig för hur de ska förhålla sig till Bouveret och många andra.
För var går gränsen mellan hjälte och skurk och mellan att hjälpa och utnyttja?
Ibland är det solklart. De smugglare som i dag tar enorma belopp för att sedan sätta flyktingar på dödsfällor över medelhavet gör det inte för att hjälpa. Därtill finns mängder av exempel på migranter som exploaterats och utpressats av smugglare. Men alla fall är inte självklara.
Svensk-iraniern Amir Heidari har smugglat ut tusentals migranter och flyktingar ur Iran. Många av dem har kommit till Sverige där de också fått asyl. Heidari har suttit i fängelse för sin verksamhet men hävdar själv att det inte kan anses vara ett brott att hjälpa människor att utnyttja sin asylrätt.
I Ekots granskning framkommer flertalet vittnesmål från människor som Heidari smugglat, i deras ögon är Heidari långt ifrån en skurk utan den person som gav dem möjlighet till ett nytt liv. Men inte heller Heidaris tjänster var gratis. Gränspolisen som intervjuas i granskningen betonar att smugglingen skett mot betalning, dessa människor gör inget gratis och det är olaglig verksamhet, argumenteras i intervjun.
Finns det utrymme för goda gärningar utom befintligt lagrum – och kan dessa anses vara just goda gärningar när betalning mottagits? Vore Heidari en hjälte om han inte tagit betalt? Lagstiftning kan inte vara subjektiv men gränsen mellan aktivist och skurk kan inte enbart markeras av en pengatransaktion.
Att smuggla flyktingar och migranter är i dag en miljardindustri. FN beräknar att enbart smugglingen från Syd- till Nordamerika och från Afrika till Europa uppgår till närmare 60 miljarder kronor årligen. Vi ska inte vara naiva inför den omfattande organiserade brottslighet som döljer sig bakom dessa siffror, men vi bör också vara ödmjuka inför de aktivister vars drivkraft är att hjälpa migranter till säkrare mark. Vi ska alltså vara försiktiga med att peka ut både skurkar och hjältar.
Så länge människor inte kan utnyttja sin asylrätt genom lagliga vägar kommer smuggling vara ett faktum. Flykt kommer kosta, i dag liksom igår. Vilka monument som kommer resas om 70 år återstår att se.
Artiklen publicerades i Aftonbladet